Påpälsad...

...ger jag mig iväg till kvällens träning. Första passet denna veckan men säkert inte det sista. Och det är så skönt att fått kroppen i rörelse igen och trots att jag saknar så spelar det inte längre någon roll att det inte är jag själv som står längst fram. Och jag ler åt att jag befinner mig på det där gympapasset som jag aldrig trodde jag skulle låta mina dansanta fötter beträda och till min förvåning tycker jag det är helt okej. Och vem vet, det kanske blir en gympaledare av mig när jag blir för gammal för funkiga danser och avancerad koreografi. Fast blir man någonsin för gammal för det?

Nu ska jag bara mysa ner mig i soffan och vänta på att världens finaste ska komma så jag får lägga mitt huvud i hans knä. Kan inte tänka mig något bättre sätt att få sluta dagen på.