Fyra veckors semester är över och jag är åter igen ute på fältet. Incheckad och uppgraderad eftersom alla mina hotellövernattningingar äntligen börjar ge återbetalning i form av frinätter och bättre standard på rummen och denna gång finns även en fluffig morgonrock att krypa in i. Jag känner mig nöjd och utvilad efter all ledighet och sommaren har verkligen visat sig från sin bästa sida. Det har blivit många kvällar med grillning och kvällsdopp hemma i sjön och jag och älsklingen har glidit igenom de här veckorna inpå varandra helt utan större konflikter och skav. Jag känner mig mer nyförälskad än på länge och pirren i magen har avlöst varann.
Men jag har också haft mindre trevligt besök. Ångesten och de gamla demonerna har gjort sig påminda och även om jag har haft det under kontroll är det alltid påfrestande och tär. Man tycker att efter alla år av påhälsningar med jämna mellanrum skulle jag klara av att hantera det bättre än vad jag gör, men ibland blir det mig övermäktigt och jag som slutade helt med min medicin för flera månader sen och var övertygad om att det var för sista gången fick inse mig besegrad och börja igen. Men jag acceptera att det kanske alltid kommer att vara så. Det är en del av mig och i perioder behöver jag den där lilla hjälpen för att hålla ångesten i schack. Men jag kommer aldrig mer att hamna i det djupa hål jag gjorde för ett par år sen. Aldrig mer.
Jag är tacksam för de jag har runt mig. Min familj som jag har fått ha nära så väldigt mycket denna sommar. Först en vecka i Grekland och sen var älsklingen och jag i min hemstad på besök och sen avslutade vi min sista semestervecka med att de kom och hälsade på i vårt lilla paradis. Så jag är mer än nöjd med min ledighet.
Men nu är jag som sagt tillbaka i verkligheten igen och första natten på hotell...
