fredag 5 januari 2018

Mitt forna jag...

Det är sorgligt att se vad den här bloggen har blivit. Tom... ett minne av sitt forna jag. Ett minne bara som bleknar mer och mer ju längre tiden går. Ungefär som jag. Ett tomt skal bara och borta är allt det där frodiga, sprudlande, energiska, possitiva och fnittriga. Det där som en gång var jag. Det där som alla andra antingen hatade eller älskade. När det gäller dig var det just det du en gång blev förälskad i. Nu kommer jag knappt ihåg hur det var att vara sån. Åtminstone till hundra procent.

Tårar... alla dessa tårar. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många de är eller hur ofta de kommer. Jag gråter inte alltid för att jag är ledsen. Ibland av frustration, ibland för att jag behöver lätta på trycket och ibland....  för att jag inte ska skrika högt hur ont det gör.

Du säger att jag har lyckats förstöra ännu en fredag kväll. Att det säkert var precis det här jag ville. Själv kan jag räkna upp veckans alla veckodagar som blivit förstörda av våra bråk. Årets alla månader... i snart sju år. Sju år av kärlek. Ja jag älskar dig. Av hela mitt hjärta. Men mitt hjärta har gått i tusen bitar snart lika många gånger och till slut går det inte längre att hålla ihop allt det krackelerade. Alla lagningar av brutna löften och hopp som aldrig ger upp.

Jag tog med min lillasyster hem efter jul. Lät henne och hennes kille fira nyår hos oss. Älskade lille lillasyster. Som jag älskar henne. Kanske för hon lika väl kunde vara min egen dotter.  Jag ser mig själv i henne men önskar hon hade min styrka och självförtroende.  Hon vill så mycket men är så blyg. Men så går vi ut och jag ser hur hon blommar upp. Vi dansar på ett nästan tomt dansgolv hon och jag och jag tror att hon glömmer bort all osäkerhet och bara ger sig hän. Och jag tänker för en sekund.... det där är jag för inte så länge sen. När jag bara gick in och ägde rummet. När dansgolvet bara var mitt. Nu håller jag igen. Sneglar bort mot vårt bord och i mitt huvud ekar orden... Du ska då alltid vara i centrum. Du ska då alltid synas och höras.

Nej... inte nu längre... jag håller igen. Jag är bara ett minne av mitt forna jag...

Av en slump.... eller kanske inte.... så efter jag skrivit detta inlägg läser jag gamla inlägg och hittar detta  som är skrivit i januari 2013. Blir lite ledsen av att jag hade dessa känslor redan då :(