torsdag 28 juni 2012

Resefeber

Bara minuter kvar tills älsklingen kommer och hämtar mig.
Guuuud så mysigt det ska bli.
Det blir säkert en liten hälsning i helgen från hemstaden!

Ha en underbar dag!

onsdag 27 juni 2012

Snart, snart...

Likt teskedsgumman med håret i liten knut färgar jag bort de där grå. Och nu kan jag räkna timmarna tills vi är på väg och det är såklart därför jag vill göra mig lite extra fin. Har packat klart. Detta dilemma med vad som ska med och vad som ändå inte kommer att användas. Är du också sån som alltid tar med för mycket på resan? Men nu ligger de där nerpackade i väskan kläderna som jag planerat för exakt vilka dagar de kommer att användas. 

Mörk choklad heter färgen och det är också det jag kommer att ta en bit till kaffet senare i kväll. Ska mysa ner mig i soffan sista timmarna innan jag kryper i säng. Som jag längtar till i morgon. Och det är inte bara det att jag ska träffa familjen. Jag saknar min älskling även om jag fått en liten skymt av honom då och då. Vill vara nära. Sova ihop och få mysa så där som bara vi kan. Gud så jag älskar att få somna med honom och vakna med hans näsa inborrad i min nacke. Och nu får vi flera dagar och nätter ihop och givetvis känns det extra mysigt nu när vi ska resa hem till min familj ihop.

Snart, snart...

Drömmer mig bort...


Att njuta oavsett

Önskar jag kunde spara på tiden. Liksom lägga den på hög och inte förbruka den på det här intetsägande sättet. Att inte kunna njuta fullt ut även om varje dag numera är en glädje.
Vill njuta av sommaren. Den som liksom inte riktigt vill blomma ut. Och tiden går så fort. Snart finns det ingenting kvar och hösten är på väg.
Kanske spelar det ingen roll. Det kanske inte är typen av väder som ska avgöra hur man tar vara på tiden. Det bara känns så.

I morgon åker vi. Min älskade fina och jag. Och då vet jag att jag kommer att njuta. Oavsett väder. Flera timmar i bilen mil efter mil och så har vi ju tillbringat många stunder så jag vet att det inte blir några problem. Inte långtråkigt eller drygt. Inga frågor om när vi är framme. Bara njuta av att få vara nära. 

Många dagar i hop. Han och jag och familjen. Men det är i morgon. 
Nu ska jag först göra det bästa av den här dagen. Oavsett väder.

Hoppas ni får en fin dag!

tisdag 26 juni 2012

Och så äntligen...


Trött på regn...
Räknar ner dagarna nu och snart sitter vi i bilen.
På väg söderut.
Planer som börjar ta form.
Längtar... 


Så sitter vi äntligen där.
Alla fyra vid hans köksbord.
Han och jag.
Hans två pojkar som plockat fram fika till oss.
Första gången ihop.
Vill inte lämna ut för mycket om de två.
Bara säga...
Så fina, så otroligt söta och härliga.
Jag tar de till mitt hjärta och hoppas på detsamma.


Så en runda på stan.
Med hatten på.
Handlar skor på mitt nya jobb.
Sandaler när jag nu ska använda de?


Avslutar kvällen hos älsklingen en stund.
Den äldste är där men vi ger det tid.
Vi har all tid i världen att vara tillsammans.
Så de kör mig hem.
Pussar älsklingen hejdå.
Saknar honom nu och räknar dagarna.
Snart sover vi ihop igen.


Det har varit värt all väntan.
All smärta och alla dagar med oro och sorg finns inte mer.
Nu finns det bara en väg.
Framåt...
Tillsammans...


måndag 25 juni 2012

HOHO var är du????

Jag kollar min väderapp och det verkar som att denna vecka också kommer att gå utan att sommaren kommer. Inte verkar det hjälpa att vi åker nästan 70 mil söderut på torsdag heller för det ser ut att vara lika lite sommar i min hemstad också. Men det spelar inte så stor roll. Jag ser ändå fram emot att få ta med min älskling till staden där jag tillbringat min uppväxt. Det kommer att bli supermysigt och jag ser också fram emot att få träffa familjen som jag nu inte träffat sen i julas. Det är inte klokt vad tiden går fort.

Nu ska jag krypa i säng och jag är ganska nöjd med att jag fått en del vettigt gjort idag. Som att lägga upp massa auktioner på Tradera.
Vill ni se så klicka HÄR!

Sov gott...

Regnblöta tankar

Det finns få saker man inte kan påverka. Vädret är en av de.
Så vi ignorera det där regnet och tar oss ut ändå.
En lång runda i allt det gröna.

Och idag är en dag då saker blivit gjorda.
Det gör gott i själen.
Saker jag skjutit på. Sånt som går fort när man väl börjar.

Och jag funderar på en detox.
Nä inte för kroppen. Mer för själen.
Att sluta att handla på ett tag.
Kläder. Sånt jag redan har i massor.
Sånt jag idag varit duktig och lagt ut till försäljning.
Så inget mer "en in en ut".
Utan mera "bara ut".
Det blir svårt jag vet och jag kanske inte är redo ännu.

Efter det blöta regnet landade jag här i soffan.
Med kaffe och knäckebröd med ost och fikonmarmelad.
Jag har det ganska bra här med ensamheten.

Vad gör ni i kväll?



Äntligen hemma

Nu är ordningen återställd. Allt är som vanligt igen och jag får morgonkel och har någon att dela mitt frukostpålägg med i soffan framför tv:n. Men något är fel. Så fruktansvärt fel. Morgonpromenaden är inte alls sådär mysig och härlig som den ska vara. Himlen är grå. Isande kalla vindar och jag ångrar att jag inte tog jackan på. Först känns de knappt. Som små lätta smekningar över kinden men de blir snart hårdare och snart piskar de stora dropparna mitt ansikte. 

VART FAN TOG SOMMAREN VÄGEN???

söndag 24 juni 2012


Att blogga ideellt

Sitter i receptionen, ler och säger vänligt hej. Dricker kaffe och äter en fetaostmuffins. Jag hinner titta runt på tradera och så säger jag hej lite till. Jag blir lite avundsjuk på de som kommer in och får bita tag i träningen. De går rosiga härifrån och mår säkert så mycket bättre än när de kom. Och jag får liksom bara titta på. Men jag gillar de här stunderna av ideellt arbete. Det sociala. Att göra nytta och få tiden att gå på ett så mycket bättre sätt än att bara ligga hemma i soffan.

Och jag längtar bara mer och mer. Till den dagen då jag får kliva in innanför dessa dörrarna och hålla mina egna klasser. Jag längtar efter att få kliva in i en av de stora salarna, få sätta på musiken och få dela den där glädjen med mina deltagare. Snart... snart!

Så länge sitter jag här bakom receptionen och hälsar glatt på alla de som kommer för just den där glädjen. Tränigsglädjen...

Nu ska jag gå och tömma lite papperskorgar och så säga lite mer hej förstås!

Söndagsblues

Idag får jag äntligen hem mitt lilla sockerhjärta som varit ifrån matte i över en vecka. Jag vet att han har det mer än bra när han är hos min gamla kollega P och hans småtjejer. Men nu ska det bli riktigt skönt att få hem honom och få gosa ordentligt. Önskar han var här nu hos mig i soffan och söndagsmyste nu när regnet öser ner utanför. Men jag får allt ligga här ensam och sakna båda mina älsklingar.

Idag blir det inte många knop tror jag. Diska upp lite disk, plocka undan lite och annat sånt där tråkgöra ni vet. I eftermiddag däremot ska jag jobba ett pass i repan på Friskis och det är alltid lika trevligt. Tjattra med folk och dricka kaffe med personalen. Perfekt en sån här regnig söndag.

Vad sysslar ni med idag då vänner?

Kram på er!

lördag 23 juni 2012

Inte om, utan hur?



Midsommar, varma solstrålar, mina sandalklädda fötter och honungsrostade jordnötter som sköljs ner med rosevin. Mina favoriter som jag delar med någon som tycker om de lika mycket som jag. Vi är bara tre stycken men det sällskapet räcker gott och väl. Vi har alltid trevligt ihop. Vi tre.

Det kommer alltid att finnas små saker som skaver. Små saker som jag kan blunda för. Så är det för alla. Han säger om och om igen de där tre orden. Som för att liksom övertyga mig och så trycker han sina läppar som smakar öl och whisky mot mina. Och så dansar vi. Jag tycker om hur han trycker sig mot mig och lägger ena armen om min rygg och för mig runt på golvet. Och så skrattar vi och han sjunger högt i mitt öra. Men så är det ju de där små sakerna som skaver.

Fast det är skillnad nu från förr. Med mig. Med hur jag känner och tänker. Hur annorlunda det är för att det är med honom. Jag tvivlar aldrig trots de där små skaven och jag tänker på det när vi står där och gungar på golvet i varandras famn. När jag ser honom i ögonen vet jag att det är på riktigt. Jag tänker inte längre OM jag vill leva med de där små skaven eller om jag ska gå. Som jag gjort med andra förr. Numera tänker jag HUR. Hur ska vi göra för att kunna hantera det som skaver? HUR undviker man små skavsår som kan göra ont?

Jag vaknar själv i sängen brevid och jag skulle kunna vara arg. Men jag vill inte vara arg. Fast när jag senare envist går den långa vägen hem ser jag det i fönstrens spegelbild när jag går förbi. Hur mina konturer i ansiktet ser hårdare ut än igår. Det är inte ilska men något annat och det syns så väl men jag vet att det mjuknar upp igen. Bara vi kan komma på HUR?

Jag älskar honom så och jag vet det så väl och därför känner jag tryggheten i att jag numera tänker HUR istället för OM!



fredag 22 juni 2012

Glad midsommar

Vaknar med längtan i min kropp. Efter min älskling, efter resten av dagen. Stiger upp och njuter av att solen skiner precis som det ska vara på midsommar. Klär på mig stallkläder och beger mig till tre hungriga hästar som ska pysslas om och det är en bra start på en sån här dag. 

Jag tar med en av mina fina vänner som jag inte kan tillbringa kvällen med och äter midsommarfrukost på Gävle bro. Sen blir det inhandling av sånt som sig bör som tex jordgubbar och fetaste grädden.

Nu väntar resten av dagen på att få firas och det kommer jag göra med min älskade och lite annat sällskap.

Hoppas alla ni får en underbar midsommar!
Kram på er!

onsdag 20 juni 2012

Om dagarna som går


Igår morse vaknade jag i något som inte är min egen säng och det enda som är bra med det är att jag inte är själv. Glömmer bort min onda rygg efter en natt på hård madrass och kryper upp på hans bröst. Och jag vet att det kommer en dag då det inte är självklart längre. Då man stiger upp utan den där närheten och man liksom glömmer bort. Jag hoppas det dröjer och passar på att njuta av hans mjuka kropp och doften av hans hår.

Så låter jag kroppen få vad den tål. Låter musklerna få jobba sig trötta. Böjer benen, sträcker armarna, lyfter tungt och vrider kroppen i konstiga vinklar. Och allt bara för att få känna njutningen som infinner sig när man är klar. Tacksamt får sätta sig till ro och andas ut i kvällens lugn. Men så blir det ändrade planer och det som skulle bli en ensam kväll i soffan blir något helt annat. Kliver i de höga klackarna, visar en bit av magen och låter hatten få följa med. Dricker en varm kaffedrink i den kyliga sommarkvällen och undrar om de där ljumma sommarnätterna någonsin kommer på besök.

Idag mötte jag dagen med mjuk päls och knastrande hö och en stund senare bjuder min älskling på kaffe i solen. Och dagarna går och jag har all tid i världen och det är väl därför jag samlar på tid. Lugna stunder utan någonting. Jag kan somna i solen på balkongen. Vila i svala lakan mitt på dagen. 

Jag saknar min älskling. Han den fyrbenta. Men han har det bra det vet jag så under tiden klarar jag mig med min andra älskling. Och jag försöker njuta av stunderna som fortfarande är. De där som inte alltid kommer att vara självklara...


måndag 18 juni 2012

Helgen som gick

Jag är inget större fan av fotboll men är det Sverigematch så är det. Då kan tom en ickepatriot som jag offra mig. Och ska man ändå offra sig kan man lika bra gå ALL IN. Så Sverigetröja, keps och gulblå kinder fick bli min outfit för fredakvällens match. Och min älskling grillade gott kött och jag gjorde goda kaffedrinkar senare på kvällen som vi glatt skålade i. En supertrevlig kväll med våra vänner helt enkelt.

Tyvärr var jag inte lika pigg o glad på lördagen utan sov bort i stort sett hela dagen. Min älskling och hans vän däremot var duktiga och tog sig upp och iväg till golfbanan där jag några timmar senare fick hämta de regnblöta och trötta. Så det blev en slö lördagkväll i soffan sådär som det lätt blir dagen efter. Fick ner några pizzabitar sen somnade jag om igen.

Igår var jag lite piggare så jag och Azita tog oss en liten dagsutflykt och åkte till Kista gallerian. Regnet öste ner så det var det bästa vi kunde göra av dagen. Ekonomin tillåter ingen shopping av det stora slaget men nåt litet fick allt följa med mig hem.

Söndagkvällen avslutade jag med fötterna i knät på min fotbollstittande pojkvän. Jag trodde vi hade en deal att så länge han bara pysslar om mina fötter så får han titta på vilken sport han vill och jag sitter tyst utan gnäll. Men han skötte vår deal lite dåligt tycker jag då jag mest fick påminna honom hela tiden. Tur för honom att jag älskar honom så mycket att jag förlåter honom för den här gången. Men bara för DEN HÄR gången  =)

Snygga fotbollstjejer

 Lagom anonym bild på älsklingen med vän =)

Söndagsmys


fredag 15 juni 2012

Hästar, Biskvier och en Sverigematch

Vi vaknar som vanligt innan klockan ringer. Som inbyggda censorer i våra trötta kroppar som känner av att vi har ont om tid. Bara för att få krypa tätt intill en sista timme innan det är dags att gå upp. Hans varma andedräkt mot min nacke och hans starka armar runt min kropp som drar mig tätt intill. Och sömndrucket önskar jag att vi fick ligga kvar sådär i armarna på varandra men han ska till jobbet och jag till stallet. Så en stund senare släpper jag av honom vid hans jobb och jag hämtar upp mitt stallsällskap. Och idag red jag för första gången på några veckor och jag frågar mig alltid varför jag inte gör det oftare när jag faktiskt kan ta en tur nästan när jag vill. Hästarna klättrar på över stock och sten och jag njuter av den varma solen och doften av skog och häst. Jag måste bli bättre på det där..



Utan att ha fått dagens morgonkaffe så sätter suget in fram emot lunch så i skitiga ridkläder beträder jag caféts uteservering med Cicci och våra små älsklingar. Ja... våra fyrbenta älsklingar alltså. Och hela morgonen har jag drömt om kaffe och en Biskvi så det är med glupsk aptit jag sätter tänderna i den tjocka smörkrämen och sköljer ner med stora klunkar varmt kaffe. 

Nu är det dags för att ladda inför kvällen för grillning och Sverigematch. Och det är lite för kallt för den fina bikinin jag fick av älsklingen så jag nöjer mig med Sverigetröja och keps. Ser fram emot älsklingens goda grillade kött och att få skåla i lite vin med våra vänner. Och så hoppas vi ju givetvis på vinst i kväll!

HEJA SVERIGE!!

torsdag 14 juni 2012

Sommarpirr

Jag har lovat mig själv att inte vara så förbannat tuttinuttig eller bara skriva om fluff, hångel och det där pirret i magen men så tänker jag att varför det? Har inte jag gjort mig förtjänt av att verkligen få vältra mig i allt det där efter den där långa och jobbiga tiden då jag inte riktigt visste eller efter alla turer fram och tillbaka? Så jag bestämmer mig för att jag visst får det. Jag vill ju liksom skrika till hela världen hur glad jag är för det jag har just nu. Men jag nöjer mig med att förlösa de orden här...

Han har köpt en Sverigebikini till mig där vårt landsnamn pryder rumpan. Den är så fin och jag ska bära den de gånger Sverige spelar. Han visar stolt upp allt han köpt i de blågula färgerna och även om jag är superglad för min fina bikini är jag mer intresserad av att få kramas med honom den lilla stund vi har innan vi måste vidare var och en på sitt håll. Jag har längtat efter honom som en tok och jag drar kärlekskrankt i hans kläder och vill ha ner honom i sängen för en stunds kramande. Jag får ha honom nära en stund och jag klamrar mig fast med benen runt hans kropp. Pussar honom i hela ansiktet och håller om honom hårt. Gud hur kan man vara så tokig i någon fast att det gått nästan 1,5 år sen jag fick krama honom första gången? Och jag njuter av den känslan och är så tacksam över att jag äntligen kan kalla honom för min. På riktigt.

Och idag... idag fick jag för första gången träffa en av hans underbara pojkar. Ett snabbt möte innan han gav sig i väg och han var precis lika söt och go som jag trott. Fast det är som jag skrivit innan, jag är knappast förvånad. Med en sån snygg pappa och en väldigt vacker mamma kan de inte bli annat än fina. Och jag har verkligen längtat och sett fram emot att få träffa de. Nu hoppas jag att vi snart ses igen fast lite mer ordentligt och att jag får träffa lillebror också. Och så hoppas jag ju såklart att de tycker om mig. Det är ju det som är det viktigaste. Och ja... jag har varit väldigt nervös inför det men det går säkert bra.

Det blev inte så mycket av de där måstena hemma men tränat har jag. Två pass utegympa blev det och jag tror minsann den där sommaren visade sig. Så nu ska jag duscha och sen göra mig i ordning tills jag får träffa min älskling i kväll igen. Och då kommer han inte undan. Jag kommer att hångla ihjäl honom som jag längtat  =)

Slut på tuttinuttinlägg!

Om måsten och längtan

Jag har slarvat i veckan med träningen. Inte gjort de där måstena hemma som väntar. Har haft en trötthet i min kropp som liksom förlamat. Är det vädret tro? Var är sommaren? Den som borde vara i full gång nu. Men det gör inget. Jag lämnar det dåliga samvetet och tänker att jag är bra ändå. Det finns tid.

Jag njuter mest bara. Inte ens min fruktansvärt dåliga ekonomi kan sänka mig just nu. Och framför allt låter jag mig inte sänkas av det där som mina inlägg handlat en del om. Skitpratet. För jag mår bra. Känner mig lugn och trygg. Kärleksfull. Ja... full av kärlek.

Jag saknar honom. Har fått längta i en vecka nu men numera är det ingen besvärlig längtan utan bara den där härliga som fyller bröstet med mjukhet. Men i kväll får jag somna i hans famn igen. Och kanske jag tar tag i de där måstena idag och även ger mig iväg och träna. 

Ja så får det bli. Så får belöningen för mödan bli hans famn i kväll. 

onsdag 13 juni 2012

LABELS









I care, yes i DO

Jag må vara hur stark som helst och stå där med rak rygg. Men innerst inne kommer jag alltid att vara den där lilla flickan som bryr sig så fruktansvärt mycket om vad andra tycker och tänker. Jag må ha ett självförtroende som kan genomlysa allt det mörka och det är just det som kan få mig att stråla. Men mina strålar sticker ibland i andras ögon och det är då jag önskar mig lite mindre.

Jag må ha vassa armbågar men ödmjukheten är större än så. Och det där starka kan lätt bli skört och bräckligt. Så nog bryr jag mig allt om vad andra vet, tycker och tänker. Kanske därför små meningslösa saker blir viktigare än så. Att få ha ett möte där jag ska stå upp för mig själv. Förklara, försvara och stå för vem jag är. Men jag vill inte behöva BE om andras sympati. Vill inte BE om vad andra ska tycka om mig. Så jag kommer bara säga att sån här är jag. Antingen gillar du det eller ej. Men jag är JAG och så kommer det att förbli.

Och kanske det är därför andra små saker bli extra viktiga för mig. Som att min älskling och jag numera är officiellt ett par. På Facebook ni vet. Så fjantigt egentligen men så stort ändå. Litet för andra men viktigt för mig. Så det var med värme i hjärtat jag bekräftade hans förfrågan om att ha ett förhållande med mig. Nu ler den lilla flickan stort  =)

tisdag 12 juni 2012

Till de sköra

Som svajande maskrosor i vinden. Faller isär. För även de starkaste blir sköra när det blåser hårt. De som funnits där för mig när jag var svag och föll isär. Alla på olika sätt. Några av mina närmaste och viktigaste vänner som vacklar och har det svårt och jag känner maktlösheten växa. Vill lyfta bort deras börda, de snurrande tankarna och klumpen i deras bröst. För jag vet ju så väl. Jag var ju nyss där och jag funderar på vad de då gjorde för mig. Jag vet bara att de fanns där till hands. För ibland finns det liksom inga ord att säga men jag önskar att jag hade svar. Kunde hjälpa mer.

Ni vet vilka ni är. Jag älskar er alla på olika sätt. För någon har funnits där länge, någon ibland på distans och en annan räddade nog mitt liv. Och jag hoppas att ni vet... att jag finns här. Som ni har gjort för mig. Även om jag inte kan ge de stora svaren så tro mig... jag önskar jag kunde. 

Jag önskar jag kunde sätta er alla på en båt ute på ett stilla hav. En båt fylld av lycka, kärlek, värme och ny energi där ni kunde samla kraft. Guppa omkring där ute i det stora lugnet och bara få andas frid. Ni behöver det. Eller så önskar jag att jag kunde dela med mig av det jag själv är berikad med just nu. Den där lyckan och kärleken. Den som kom efter att jag befunnit mig där ni är just nu. Så jag lovar... ni precis som jag kommer att finna det. Hitta allt det där. Det är bara vägen dit just nu som är kämpig och tung och så kommer det inte alltid att förbli. Men jag önskar att jag kunde dela med mig lite så länge av det jag har tills ni själva är där. Och jag försöker... genom att finnas där.

Tack för att ni finns och jag finns här för er!
Ni vet vilka ni är...


måndag 11 juni 2012

FUCK OFF


Fuck off till Dig.
Ja just Du...
Du som är en av de där... skitpratarna.
Du vet säkert själv om du tillhör Dem.
Fuck off till den svenska jävla jantelagen.
Fuck off till den svenska avundsjukan.
Och Fuck off till missunnsamhet.
Fuck off till Dig som sprider osanningar och falska rykten.

Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst men jag blir lätt illamående av att behöva yttra mig på det här sättet. Och det är sällan jag gör det. Men ibland... ibland får även jag nog.

Jag kan med handen på hjärtat säga flera saker om mig själv och några av de är att jag hatar skitprat. Jag ställer mig sällan bakom de som sysslar med sånt.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag sällan dömer människor utan att känna de. Jag ger alla en chans att få visa vem de är och jag tror inte illa om någon om jag inte själv fått bevisat att det skulle vara så.
För jag vet hur det är att sitta på de dömdas bänk.
Allt för ofta...

Jag är en väldigt open minded människa utan förutfattade meningar.
 Och framför allt känner jag mig inte hotad av att andra tar plats eller sticker ut utan snarare ser upp till de som vågar vara annorlunda och har en egen stil.

Så varför... varför ska jag med jämna mellanrum behöva stöta på det där?
Skitpratet. Spridandet av elaka och falska rykten.
Elaka tungor som skvallrar om de mest otroliga historier.

Vad vill man med det?
Vad vinner man?
Varför gör man så?

JAG är den JAG är!
Jag kommer att fortsätta med det.
Du kommer aldrig få mig att be om ursäkt för det.
Jag kommer ALDRIG förminska mig själv.

Jag skäms inte för VEM jag är.
Jag är rak i ryggen och står för DEN jag är.
Jag tar för mig.
Jag syns.
Jag hörs.
Jag är orädd.
Jag VILL och jag KAN.
Men jag kommer ALDRIG att be om ursäkt för det.

Så du... ju mer du försöker trycka ner ju större blir jag.
Ju mer du pratar, ju mer kommer jag bevisa dess motsats.
För ju mindre du försöker göra mig, ju mindre blir du själv.

Så varför kan inte såna som du/ni försöka er på att istället... 
...glädjas med andra/mig.
...visa ödmjukhet.
...sluta att döma.
OCH SLUTA PRATA SKIT!!!

Jag kommer aldrig att vänja mig vid det här men jag blir heller inte längre förvånad.
Jag blir ledsen men jag står med rak rygg.
Jag blir dömd men dömer inte tillbaks för jag vet...
...det är små och svaga människor som gör så här.

Så DU... jag kommer att fortsätta vara JAG.
Och jag är väldigt glad över att vara JAG.
Vet du varför?
Jag är stark och trygg nog i mig själv utan att behöva förminska andra människor.


"Det är så länge folk pratar om dig som du är intressant. 
Det är när de slutar prata om dig som du ska oroa dig"




söndag 10 juni 2012


Sår som behöver läkas



Jag längtar efter sömn, kaffe och att alla mina sår snart har läkt. Jag är trött efter många timmars jobb på krogen i går och nattens sömn blev inte så lång. Jag har gråtit massa tårar men det är nog för att det behövs. Min kropp fungerar liksom så när den läker och läkningen gör ont. Och saker som kanske är ganska små blir liksom stora i allt det där.

Önskar ibland att jag inte var en sån känslomänniska. Att inte alla nerver låg utanpå utan mer skyddade inuti. Igår var jag på Lilla söts dop och jag gråter i kyrkan av allt det stora och vackra och säkert av de kärleksfulla orden i sången som han med gitarren sjunger så fint. Och jag kan inte hjälpa att det är sån jag är. Att känslor får styra och att jag inte alltid kan hejda när de dundrar fram.

Ni vet när man har ett gammalt sår. När skorpan börjar bli mörkare brun och hård för att skydda det som finns inuti. Men så råkar man komma åt och den faller av och det svider och gör ont. Man får börja om från början och det kanske tar lite längre tid.

Jag befinner mig fortfarande där. Med mina små sår som behöver läka och ta tid. Och är man som jag med alla känslor som ligger utanpå så blir man extra känslig med en massa sår. Jag blir ledsen och skör och är man inte där själv kanske det är svårt att förstå varför vissa saker blir så stora för mig och måste göra så ont. Vill inte vara besvärlig och svår men som det varit och ibland fortfarande är kanske det bara måste vara så. Det är inte så mycket som krävs för att det ska vara enkelt och lätt,  men jag behöver hans hjälp för att det ska bli på bästa sätt. 

Och trots att jag är ledsen och vissa saker gör ont... eller kanske mera pga att det är så... saknar jag min älskade extra mycket idag. Jag behöver få förklara, bli lyssnad på och jag hoppas på att bli förstådd. 

Jag önskar att jag inte var en sån känslomänniska med känslorna utanpå. Men kanske det är just därför som jag är den jag är. Jag behöver kanske bara få läka alla mina sår...

lördag 9 juni 2012

Jag som ALDRIG skulle...

... ta på mig ett par pilotbrillor. Det var det första jag sa när jag började i optikerbutiken och precis varenda människa som kom in ville beställa sådana. Jag vek ner mig redan efter någon månad och köpte mina första pilot men det var ju solbrillor så då räknades det liksom inte. Och nu... ja nu sitter jag där med de största pilotbrillor man kan tänka sig. Jävla tönt jag är...

Jag sa samma sak om en del känslor för några år sen. Att jag absolut inte skulle tillåta mig att känna så igen. Pilotbrillorna kunde jag valt att inte använda... men vissa saker styr man inte över. Som sina känslor. Han sa nån gång att han inte VILL att jag ska känna så. Att jag inte BEHÖVER känna så och jag försökte förklara för honom att jag styr inte över det vilket han tydligen inte höll med om. Det är okej om det är befogat men svårare att bortförklara om det inte är det. Men vem bestämmer när det är befogat eller inte? Och jag skulle aldrig göra en stor sak av något som inte är befogat men önskar ändå förståelse.

Men OM det är befogat och jag INTE får förståelse???

Jag som aldrig skulle...

fredag 8 juni 2012

Med sommaren som sällskap


Jag har tagit in syrener. Det känns liksom som riktig sommar då. Den där doften är underbar. Och idag kändes det äntligen som den kommit tillbaka. Den behövde kanske bara ta en liten paus. Så jag tog med mig sommaren och åkte till stallet och det är såna här dagar det är riktigt mysigt att vara där. Utanför stallet kryllade det av vinbärssnäckor i det höga gräset. När jag hade mockat ur all hästskit fick jag kryssa fram med skottkärran för att inte krossa de stackarna. Jag tog med mig sommaren hem också och lät den hålla mig sällskap medan jag åt min frukost på balkongen.

Sen följde den mig hela dagen. I genomskinlig klänning och sandaler med fjädrar på spatserade vi ihop på stan. Jag gjorde mina naglar sommarfina och hann att hälsa på hos både mina gamla kollegor och hos de som ska bli mina nya. 

Den ville inte riktigt lämna mig när det började bli kväll så den höll mig sällskap när jag tränade ute med Friskis. Den skänkte lite varma strålar så att jag fick energi att ta i lite extra och när jag blev för varm blåste den svala vindar i mitt ansikte. 

Så tack snälla sommaren för en fin dag...

torsdag 7 juni 2012

Lördagskänsla på en Tisdag


Det är lyx att få en extradag med ledighet ihop med min älskling. Det kändes som lördag sådär mitt på en tisdag. Jag får sitta i soffan och njuta av rött vin och mina älsklingsnötter. De där med honung på. Jag ser sista avsnittet av de där desperata hemmafruarna och tar ett glas vin till.


Min älskling står i köket. Diskar och lagar mat samtidigt och blir lite varm till min stora glädje. Han är inte bara händig och duktig i köket. Han har världens snyggaste ben också och den sexigaste bakdelen man kan tänka sig. Jag bjuder på den vackra synen mot hans vilja och hoppas på att jag blir förlåten...


Även den här älsklingen har hittat ro i sitt numera andra hem och jag njuter av att få bli lite ompysslad. Få dricka vin och få god mat och sen bara få krypa ihop tätt intill. 


Vi vaknar ganska tidigt men vad gör väl det när vi inte behöver stiga upp utan kan mysa så länge vi vill under täcket. Sen gör vi det som liksom är det ultimata beviset på att vi är "ett par på riktigt". Vi åker till IKEA och jag fnissar lite för mig själv när vi går där bland hyllorna. Tänk att jag har fantiserat om det där. Och helst skulle jag vilja checka in oss på Facebook för att liksom visa hela världen att nu... NU är VI på IKEA!! Hahaha men jag hejdar mig för nån måtta får det väl vara.

Men jag är lycklig. Så är det bara...

tisdag 5 juni 2012

Om dagens första timmar

Det är en skön känsla när det bara har gått några timmar av dagen och jag redan har hunnit med en timmes promenad i skogen, dagens första kopp kaffe och ett samtal med både mamma och min älskling. Jag har alltså en hel dag kvar att göra vad jag vill med men det här vädret inbjuder varken till något mys på balkongen eller nån fika på en solig uteservering. Kanske jag kan få lite av de där nödvändiga sakerna gjorda då. Som att få undan vinterstörvlarna i hallen så jag slipper kliva över de.

Vad jag ska göra i kväll vet jag däremot. Mysa med finaste...

måndag 4 juni 2012

Måndagströttheten

Åh den där tröttheten. Var kommer den ifrån? Smyger sig på framåt eftermiddagen och får mig att krypa ner under pläden i soffan. Bara en liiiten stund. Zzzz.... Vaknar och inser att jag sovit över träningen som jag sett fram emot hela dagen. Blir sur på mig själv men kompenserar med en långpromenad  med hunden istället.

Kvällsfikan, dagens näst bästa kopp kaffe efter morgonkoppen. Och jag dricker ur hans mugg. För att liksom vara nära. Han befinner sig på ett hotell i en annan stad och trots att vi setts nästan hela helgen... saknar jag honom. Men bara den där mysiga saknaden. Den som är nyttig och bra att få känna ibland.

Nu är kaffet urdrucket och tänk om jag kunde få lite nytta gjort. Ibland önskar jag att jag kunde ge mig själv en riktigt hård spark i röven. Är ni lika sega med att komma igång med sånt som är mindre kul?

Kram på er!