Så har det gått ännu en månad. Vart tar dagarna vägen? Vart tar mitt liv vägen? Det känns som det rinner mellan mina fingrar och jag kan inte greppa kvar vid någonting. Det känns som dyrbar tid löses upp i tomma intet och aldrig går att få tillbaks.
Jag vet inte om det är en livskris... kanske en fyrtioårskris eller är det bara den situation jag åter igen har hamnat i. Men jag har aldrig tidigare förut tänkts så mycket på döden, åldrandet och hur snabbt tiden går och vår tid här på jorden känns näst intill meningslös. Ett ögonblick, en blinkning och det är över.
Jag försöker titta tillbaka på hela mitt liv och försöker minnas varenda liten del av det för att kunna få någon som helst överblick över vad det egentligen har innehållit. Jag vet att mina snart 43 år här på jorden har hunnit fyllas av mer än vad många människor upplever under en hel livstid. Jobb, förhållande, livskriser, möten, platser och allt annat som jag vet finns där bak i minnesbanken men som jag inte kommer ihåg. Men ändå... Jag är alltså snart 43 år och har tankar som att livet snart är över. För har det gått så fort hit så kommer det gå lika fort tills döden. Det är inte klokt att sånt ska uppta mina tankar.
Kanske är det för att jag inte är tillfreds just nu. Att jag på alla sätt vill hitta ro och en glädjefylld och innehållsrik tillvaro men inte riktigt vet hur. Att jag än en gång står inför något slags vägskäl både vad gäller jobb och privat. Men svaren vill liksom inte infinna sig.
Och tiden som bara springer iväg och allt jag har i mitt huvud som jag vill få gjort men ändå skjuter framför mig. Men jag vet ju nu att jag inte har all tid i världen för som sagt... snart är jag ju ändå DÖD!!
Så se till att bli lycklig nu Petra. Lev livet till fullo. Börja på den där yogan du vill, läs alla de där böckerna, ät den där hälsosamma maten och ta hand mer om din kropp. Lyssna mer på musik och dansa hemma framför spegeln som du alltid gjorde förr. Lär dig mer om din kamera och ut och föreviga alla de där vackra stunderna och platserna.
Och gör något åt din relation. Fortsätt kämpa ihop om ni har något gemensamt mål. Bestäm dig för om det är detta du vill eller om det finns ett annat alternativ.
Jag önskar jag kunde kliva ur mig själv och ge mig själv råd. Att jag kunde se allt från ett annat perspektiv. Men jag kan inte det utan jag måste försöka hitta svaren inom mig själv. Och vissa saker kan jag ändra på själv men en del saker ligger utanför min makt och handlar om någon annan än mig.
Jag vet bara att det inte finns all tid i världen.
Och jag vill ha en förändring NU!
