måndag 30 juli 2012

Jag önskar...


Jag har hans tröja på mig. Drar in hans doft i mina näsborrar. Och jag vill inte vara den som klagar, gnäller eller tjatar om de där små struntsakerna men jag blir ändå lite... vemodig när jag tänker på att snart hela sommaren har gått och det finns allt för många saker som jag önskar vi hade gjort som aldrig blev av.

För lite tid. För mycket annat och andra som kommer mellan och även om allt är långt ifrån hur det var förra sommaren så... blev det ändå inte riktigt som jag hoppats.

Men jag har ju hans tröja att lukta på. 
Hans röst i telefonen och löften om att vi visst ska hinna med. 

Jag kräver inga storslagna saker.
Det behöver inte kosta en förmögenhet...

Kanske tillbringa en hel helg ihop. Bara vi.
Men jag nöjer mig med en hel dag ihop från morgon till kväll.
En bio och få hålla handen.
Ett restaurangbesök.
Kanske en hel dag vid havet.
Sitta på en uteservering.
Ta med en engångsgrill och grilla någonstans.
Gå en långpromenad med hunden och stanna på ett fik.
Bara överaska mig med en biltur till ingenstans. 
En hotellnatt.
Ett besök i en annan stad bara för några timmar.

Jag kräver inte allt det där... men kanske något.
Ska det vara så svårt?


Countdown

Nedräkningen har börjat. Det är nu man börjar se slutet på det gamla och början på allt det nya. Min långa ledighet som har varat ända sen oktober är snart äntligen slut. Men det är nu jag måste försöka suga ut så mycket som möjligt av de här sista lediga dagarna. Ta vara på ljuset, de många timmarna på morgonen när jag kan sova så länge jag vill och de lugna stunderna med dagens första kopp kaffe.

Jag vet inte riktigt hur jag ska spara de här stunderna på bästa sätt. Liksom förvara och förvalta de på bästa sätt ända fram till nästa sommar. Vill ligga på en strand de här sista varma dagarna och bara drömma mig bort. Vill njuta så mycket det bara går av havsluft och saltruffsigt hår. Hoppas på att axlarna får lite extra färg av sommarens sista strålar så den där klänningen gör sig extra fin på. 

Nedräkningen har börjat och jag vet inte riktigt hur jag ska ta tillvara på de här sista dagarna. Vill så mycket men så lite tid kvar. Så många klänningar som inte hunnit bli använda. Så mycket saker jag ville hinna med tillsammans med min älskling men tiden liksom bara försvann.

Jag måste skynda mig...

söndag 29 juli 2012

Om veckan som gick


Det har varit tyst här inne en hel vecka. Familjen har varit på besök och jag har ägnat mig helt åt att bara umgås med de jag håller närmast mitt hjärta. 


Behovet finns där inte längre som förr. Att berätta om allt som händer här inne. Att ta bilder från varenda ögonblick. Jag sparar numera de där stunderna längst in i min egen lilla hårddisk där jag kan komma åt att plocka fram de där bilderna när jag vill och vart jag än befinner mig.


Men det har varit dagar med spring på stan i alla butiker. Kaffe i parken och grillning på min älsklings fina utegård där vi satt under tak i smattrande regn. Det blev en dag vid havet och en kväll på mysig uteservering. Vi har slappat i soffan med film och godismys. En god middag hemma hos finaste Azita och en fika på Mattias pittoreska kolonilott.
En underbar vecka med min fina familj helt enkelt.


Och snart är ledigheten slut. Och trots en hel del små guldkorn och en del ensamma stunder med min älskling känner jag ändå av ett sting av besvikelse över att känna att jag inte har fått nog med kvalitetstid ihop med honom bara vi två. Jag är glad över att ha en självständig och aktiv man som har ett eget liv med många aktiviteter men ibland... ibland önskar jag känna mig lite mer prioriterad än så. 


Små besvikelser. Små löften som bryts. Inga stora saker som smärtar och gör ont utan som mer skaver lite grann. Inte av elakhet eller avsaknad av respekt. Bara av tankspriddhet och lite glömska ibland. Och kanske för att jag är kvinna och han är man...


Så de där dagarna av ledighet är snart slut. Och kanske är det skönt att det är så. Att få hitta tillbaka till rutiner och allt vanligt igen. Få tider att passa. Få ett ansvar att ta och att inte behöva fundera på hur timmarna ska fyllas. Och att inte behöva undra om jag kan få en stund av hans lediga tid eller om planeringen kommer att gå mig förbi...


Jag längtar efter vardag igen.
Och efter tid för bara oss två...

lördag 21 juli 2012

I´m unfaithful

Det är få saker jag är trogen. Jag tröttnar fort och vill gärna ha mycket variation. Det klassiska är inget för en dagsslända som mig. Sånt där ni vet som håller i evighet och aldrig tappar formen. Det som aldrig blir omodernt och år efter år ser det exakt likadant ut. 

Nej, jag talar givetvis inte om relationer för min älskling kommer jag alltid att vara trogen. Jag tänker mer på kläder, stil och det där ytliga ni vet. Det finns liksom ingen röd tråd och likt en kameleont byter jag skepnad efter sinne och humör. Man kan nog inte sätta in mig i något fack utan jag hoppar nog mera mellan flera. 

Jag har inga favoriter i min garderob. Inget jag sliter extra mycket på. Jag hinner tröttna innan jag fäster mig för mycket och så är det med både kläder och skor. 

Så nog är jag otrogen allt...

Men det finns en sak förutom min älskling jag är trogen. Det är min parfym. Min doft och mitt signum kan man säga. Det där som man faktiskt kan säga är "jag". Och tro mig, jag har prövat att vänstra ibland. Försökt att byta ut och förnya mig men jag återgår alltid till "min doft". Det finns ingen som retar mina doftsinnen så som "min parfym" och jag känner mig mest obekväm när jag prövat nåt nytt. Känner mig inte som jag. Och sen är det ju så också att jag vet att den där doften påminner min älskling om mig också. Förut när vi ibland var tvungna att vara ifrån varandra längre perioder kunde jag spruta ner hans halsduk med parfymen för att han skulle kunna känna doften av mig.

Mycket är jag otrogen men min doft är jag trogen...

Och nä... jag avslöjar inte vilken det är.
Kanske om du berättar om "din" doft =)

fredag 20 juli 2012

Sol, vind och vatten...


Vi sätter oss i en fullpackad bil och åker några mil norrut. Till ett hus vid havet. Till polen med svalkande vatten och bryggorna vid de kluckande vågorna. Till god mat och kärleksfulla hundar som viftar på svansen. 


Och jag ror båten medan pojkarna fiskar när de inte står med pappa på bryggan. Jag ligger i solstolen och får färg på näsan men det spelar ingen roll för älsklingen får alltid mer färg än mig. Vi går i högt gräs och jag blir biten av en Broms och på hunden försöker fästingar få fäste. Och så äter vi brasiliansk mat och när solen gått ner trängs vi framför tv:n med godis och läsk. Jag somnar i en allt för hård bäddsoffa men får vakna i en mjuk och varm famn. 


Så måste jag lämna. Vinkar hejdå vid en fullpackad båt och de ska bege sig till ön där de ska vara hela helgen. Jag saknar de redan och önskar jag var med men låter de få ensamtid med pappa och farfar. Så jag sitter i soffan , tittar ut på regnet och njuter av kaffe och choklad och ibland är ensamheten faktiskt helt okej. 

Hoppas ni får en bra fredag!

tisdag 17 juli 2012

Tisdagsfin





Men åhh vad skådar mitt norra öga

Nä det är inget "Duckface" utan en väldigt förvånad uppsyn. Solen strålar nämligen idag och det kan ju göra vem som helst både chockad och förvånad. Själv blev jag helt hispig och grämer mig över att jag inte tog min filt och en lättläst bok och gav mig ut till havet. Men istället blev det  kaffe på Mattias lilla kolonilott och sen har jag suttit på en solig (men ack så blåsig) kajkant och sörplat kaffe med Cicci så att vi nästan fick lite utlandskänsla. 

Så vad gör man för att liksom suga ut det mesta av en sån här sällsynt solig dag? Jo man ser till att göra sig snygg och sätter sig på en mysig uteservering och liksom draaaaar ut det mesta av sommarkvällen. Så får det bli. Klänning och klackar på och ett glas av något kallt och gott och fan ta regnet om det vågar sig fram i kväll. Nu ska här njutas!!!

måndag 16 juli 2012

Kvällsmyser

Det är när man kommer hem efter ett jobbigt men skönt träningspass som det är som skönast att sjunka ner i soffan. En kvällsfika med god smörgås och kaffe är det enda som behövs för att jag ska njuta lite extra i min ensamhet. Det är liksom belöningen för mödan när man varit duktig och faktiskt lyckats ta sig ur soffans järngrepp och istället beger sig iväg på en timmes spinningpass. Just då känns det som man är nära döden men efteråt frågar jag mig alltid varför jag inte gör det där lite oftare än jag faktiskt gör även om jag numera tränar mer regelbundet än tidigare. När jag instruerar får jag ju automatiskt in den där träningen i vardagen men utan det är jag en mästare på att fuska. Men nu är jag ganska duktig tycker jag och nu behöver jag ju komma igång ordentligt eftersom tiden går fort och snart är det dags igen att stå där längst fram. Gud så jag längtar...

Är ni duktiga på att träna nu på sommaren?




Små korn av guld

Det har gått en vecka sen jag var här sist och det är inte det att det inte finns något att skriva om. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska omformulera allt i ord. Det gör inget att regnet hela tiden faller ner för hos mig strålar solen i överflöd just nu. Han värmer mig, gör mig glad och allt känns så mycket lättare. Så mycket enklare och självklart precis som jag önskat i alla de där stunderna av sorg. Nu finns det bara solsken i allt som sker.

Och det gör inget att regnet hela tiden faller ner för vi har stunder som är som små korn av guld. När vi sitter ute i den kyliga kvällsvinden och skålar blir jag varm av hans blick. Jag ser på honom med värme i mitt bröst och känner en kärlek jag aldrig tidigare känt. Och jag är inte längre så rädd. När vi säger hejdå så vet jag ju att vi snart ses igen och längtan gör inte längre ont utan blir en bekräftelse på hur lycklig jag är.

Och jag kan leva på de där stunderna som är som små korn av guld. De där stunderna när vi förenas och han sätter mitt hjärta i brand. När jag ligger där nära och ser hur han njuter med sluten blick och när han tittar upp och möter min är det som han skjuter brinnande pilar i mitt bröst. 

Jag trodde aldrig jag skulle få känna så här. Trodde aldrig jag skulle älska någon på det sättet jag älskar nu. Och jag är tacksam för varenda liten stund vi får ihop. 
Min älskade fina, mitt allt...

tisdag 10 juli 2012

Första dagen på nya jobbet

Jag är trött men har ändå svårt att varva ner. Hade behövt betydligt fler timmars sömn i natt men älsklingen envisas med att vakna och inte kunna sova och då sätter han på tv:n och då vaknar jag också. Men de gör mig inget. Inget alls. Jag skulle bara behövt den där nattens sömn för idag var jag tvungen att vara utvilad för att kunna ta in all information eftersom det var första dagen på nya jobbet. Mitt nya jobb som buikschef i två skobutiker. (Sträcker stolt på mig) Jag har två dagar nu som jag ska gå brevid henne jag ska vikariera för sen är jag ledig igen till den 6 augusti. Så jag har iofs all tid att ta igen den här nattens missade sömn.

Idag hade jag även ett möte på Friskis o Svettis och nu är det klart när jag ska iväg på deras utbildning så att jag kan börja instruera igen. Så länge får jag nöja mig med att träna för min egen skull och nu har även min älskling blivit medlem så nu kan vi träna tillsammans. Det har jag saknat sen vi låg på hotell i veckorna med gamla jobbet och slet på gymmen som ofta låg i nån sunkig källare. 

Har haft två mysiga kvällar med honom och pojkarna men i kväll lämnade jag de själva så de får ha pappa för sig själva lite. Vill inte redan trötta ut de med mitt sällskap även om Jocko lyckats charmat de bra. Tycker det är mysigt att vara med de tre men nu längtar jag efter lite egen "vuxentid" med älsklingen. Vi har haft mycket folk runt omkring oss den senaste tiden så nu skulle jag vilja ha honom lite för mig själv. Blir nog till helgen kanske. Mmm.... mys, ja ni fattar =)

Snart läggdags för den här damen. Har en del timmar att ta igen känns det som och i morgon är det jobb bland alla underbara SKOOOOOR!!!
Gissa om jag myser bland hyllorna =)

Zzzzzzzz......



måndag 9 juli 2012

Regn i mitt bröst

Det är månader sen. Snart har det gått ett år och minnena blir svagare ju längre tiden går. Aldrig kommer de att blekna helt för det var den värsta tiden i mitt liv men numera är det mer som svaga fragment än plågsamma bilder. Känslor som kan dyka upp i mitt inre för att liksom påminna mig om allt som gjorde ont. Och ibland... men bara ibland lyckas de haka sig fast men mer som en tanke än som en känsla. Det kommer alltid att komma sådana dagar. Igår var en sån...

Regntunga moln som svävar fram över en grå himmel och till slut släpper det. Regnet faller till marken och det är ungefär i den stunden det börja släppa taget igen och jag vågar andas. Jag mår bra nu. Jag är lycklig och det känns så skönt att få vara där med honom och hans fina pojkar. Och jag säger ingenting till honom om det som sitter fast i mitt bröst. Om den där känslan som egentligen är mer en tanke. Jag känner mig trygg med honom så jag behöver inte sätta ord på de där spökena som kommer på besök. För det är så sällan det händer så det behövs liksom inte ventileras. Jag låter de sitta där på min axel och väntar tålmodigt ut de tills de flyr av sig själva...

De skrämmer mig inte längre som då. Jag är mer rustad nu och behöver inte ens gå ut i strid. För ju mer man kämpar emot de där demonerna ju hårdare klamrar de sig fast. Det har jag lärt mig nu och jag vet att det inte behöver bli som då när jag föll igenom och trodde jag aldrig mer skulle ta mig upp. Jag är trygg nu. Vågar mer acceptera att det kommer sådana dagar ibland. 

Det regnar idag också men i mitt bröst känner jag mig lätt...

söndag 8 juli 2012

Så levde de lyckliga...


Regnet öste ner utanför kyrkan men de säger ju att det ska betyda tur om det regnar på bröllopsdagen. Det var ett fint bröllop trots regnet och min älskling och hans söta pojkar var absolut de finaste killarna där så jag var stolt över att få vara deras sällskap. Vi åkte hem ganska tidigt för killarna hade golftävling idag och då går det inte att vara på fest halva natten. Och trots att jag bara drack ett par glas vin så värker mitt lilla huvud så treo är en av huvudingridienserna i mina måltider idag.

Hoppas ni haft en fin helg!

fredag 6 juli 2012

Bröllop

I morgon ska jag och min älskling och hans söta pojkar gå på bröllop. Jag älskar bröllop och att få gå på det första ihop med min älskling är ju såklart lite extra mysigt. Det är en släkting till honom och om en månad ska vi på ett till och då är det en av mina gamla anställda som jag tycker väldigt mycket om som ska gå till alltaret tillsammans med mannen i hennes liv. Det ser jag lite extra mycket fram emot då jag tycker väldigt mycket om både henne och hennes familj.

Det är så härligt att få göra sig bröllopsfin. Få ha lång klänning och blommor i håret för det tycker jag hör till. Jag känner mig alltid lite extra lycklig då. Inte för att jag tillhör de där tjejerna som drömt om sitt eget bröllop sen de var små tjejer med flätor och ville gifta sig med pappa. Kanske för att jag levt allt för nära många spruckna och olyckliga relationer och när min egen far skilde sig tappade jag tron fullständigt på evig kärlek. Han och hans fru var mina största förebilder när det gällde äktenskap och jag trodde verkligen det skulle vara för evigt. Så när de skilde sig fanns liksom inga kvar som kunde hålla mitt hopp uppe. Nu får jag försöka sätta hoppet till min egen kärlek i stället. För tro det eller ej...för första gången i mitt liv och i en relation snuddar jag vid de tankarna. Han är den första som fått mig att börja fantisera lite grann om den stora dagen. Så skulle han fria... ja då säger jag JA!

Men vi börjar med att gå på andras bröllop. Så jag ser fram emot i morgon när jag ska få se min älskling i vit skjorta, slips och väst. Och jag kan slå vad om vad som helst att han kommer att vara den snyggaste mannen på hela bröllopet. Och jag lovar att göra mitt bästa för att vara den snyggaste tjejen. Ja... i alla fall i min älsklings ögon. Näst efter bruden såklart!

Sov gott!


Förändring och om det som var DÅ

 Jag bestämde mig för en förändring.
Så mycket som fått en ny start. 
Så många saker som är så annorlunda nu och så mycket bättre så jag kände att jag liksom själv ville förändras lite tillsammans med allt det där. 
Och han tycker om det. Därför vågade jag klippa av min lugg som varit lång i så många år nu. 
För att jag visste att han skulle gilla det. 
Klart jag myser och känner mig fin. 
För honom...
Jag brukar gå tillbaka. Till de där gamla orden.
Så mycket kärlek. Så mycket känslor. Jag känner det i varje ord jag skrev.
Så målande om alla stunder vi haft ihop. Och jag tänker...
Känslorna är desamma. Så starka och ibland dras jag nästan omkull.
Jag ser fortfarande på honom med fjärilar i magen. Tycker fortfarande han är det finaste som finns.
Och jag njuter av att få vara berikad med så mycket kärlek.
Att jag äntligen fick känna det där som jag saknat så.
Han är min kärlek. Mitt hjärta och mitt allt.

Och trots att allt på något sätt är mycket bättre nu,
 så minns jag ändå med värme det som var DÅ...

tisdag 3 juli 2012

If i close my eyes

Jag befinner mig fortfarande inte där. Där det inte längre finns någon rädsla. Där jag kan våga låta hjärtat tala fritt, skrika och våga vara besvärligt. För såna dagar kommer alltid att finnas. Det hör ju liksom till.

Men det knyter sig i magen och oron gnager sig fast och gör mig liten och rädd. Och istället för att skrika och strida för min rätt blir jag ledsen och funderar på om jag har rätt att känna det jag gör. 

Jag tycker inte om den rädslan gör mig till. Jag som förut var den som kunde bråka för bråkandets skull är nu den som helst vill krypa undan och be om ursäkt redan innan jag ens gjort fel. 

Om jag blundar kanske det försvinner. 
Nä, det är fortfarande där...

Jag vet att det med tiden kommer att gå över. 
Att tryggheten kommer att ta över.

Där mitt hjärta finns

De där många och långa milen känns inte alls så besvärliga som de brukar. För den här gången är jag inte ensam. Den här gången har jag med mig  någon mycket speciell. Någon jag verkligen längtat efter att få åka alla de där milen med. Och jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns i hjärtat att få ha honom där vid min sida hemma hos min familj. Hos de jag älskar mest av allt. Och han liksom bara smälter in. Som om han alltid varit menad att vara där med oss. Mitt hjärta mjuknar av kärlek.

Och vi får en av de mysigaste helger vi haft ihop. Vi blir bortskämda med både god mat och dryck och äntligen finns det inget väder att klaga på. Jag skiner i kapp med solen och bara njuter av att få tillbringa alla dygnets timmar med min älskling. Myser av att få visa honom favoritstranden där vi nöjer oss med att vada ut i det kalla vattnet och dricker kaffe på filten. Jag myser av att få visa honom den lilla staden jag är ifrån och får gå i den stora vackra parken med min hand i hans. 

Det är med värme i mitt bröst jag lämnar hemstaden och sätter mig brevid honom i bilen och reser hemåt. För även om jag njuter av att hälsa på hemma hos familjen är det i Gävle mitt hjärta numera finns.

Och hos honom...