De där många och långa milen känns inte alls så besvärliga som de brukar. För den här gången är jag inte ensam. Den här gången har jag med mig någon mycket speciell. Någon jag verkligen längtat efter att få åka alla de där milen med. Och jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns i hjärtat att få ha honom där vid min sida hemma hos min familj. Hos de jag älskar mest av allt. Och han liksom bara smälter in. Som om han alltid varit menad att vara där med oss. Mitt hjärta mjuknar av kärlek.
Och vi får en av de mysigaste helger vi haft ihop. Vi blir bortskämda med både god mat och dryck och äntligen finns det inget väder att klaga på. Jag skiner i kapp med solen och bara njuter av att få tillbringa alla dygnets timmar med min älskling. Myser av att få visa honom favoritstranden där vi nöjer oss med att vada ut i det kalla vattnet och dricker kaffe på filten. Jag myser av att få visa honom den lilla staden jag är ifrån och får gå i den stora vackra parken med min hand i hans.
Det är med värme i mitt bröst jag lämnar hemstaden och sätter mig brevid honom i bilen och reser hemåt. För även om jag njuter av att hälsa på hemma hos familjen är det i Gävle mitt hjärta numera finns.
Och hos honom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar