Jag har hans tröja på mig. Drar in hans doft i mina näsborrar. Och jag vill inte vara den som klagar, gnäller eller tjatar om de där små struntsakerna men jag blir ändå lite... vemodig när jag tänker på att snart hela sommaren har gått och det finns allt för många saker som jag önskar vi hade gjort som aldrig blev av.
För lite tid. För mycket annat och andra som kommer mellan och även om allt är långt ifrån hur det var förra sommaren så... blev det ändå inte riktigt som jag hoppats.
Men jag har ju hans tröja att lukta på.
Hans röst i telefonen och löften om att vi visst ska hinna med.
Jag kräver inga storslagna saker.
Det behöver inte kosta en förmögenhet...
Kanske tillbringa en hel helg ihop. Bara vi.
Men jag nöjer mig med en hel dag ihop från morgon till kväll.
En bio och få hålla handen.
Ett restaurangbesök.
Kanske en hel dag vid havet.
Sitta på en uteservering.
Ta med en engångsgrill och grilla någonstans.
Gå en långpromenad med hunden och stanna på ett fik.
Bara överaska mig med en biltur till ingenstans.
En hotellnatt.
Ett besök i en annan stad bara för några timmar.
Jag kräver inte allt det där... men kanske något.
Ska det vara så svårt?
3 kommentarer:
P.
Tyng dig inte med det som förhoppades men inte blev.
Lätta dig med det som är och känn den kärlek som ni har.
Kram!
Nej, det är helt naturligt att vilja göra sånt. Det är ju pargrejer. Men han kanske inte har gjort sånt i tidigare förhållanden? Han kanske är van vid att köra sitt eget race och bara behöver bli påmind att det nu finns någon som vill göra allt det där med honom. Prata med honom!
Tack för era kloka råd.
Det är inte alltid lätt... men vi lär oss =)
Kram
Skicka en kommentar