Ett nytt kapitel, vårt kapitel

Jag tar en liten paus i allt packande. En varm kopp kaffe får hålla mig sällskap framför tv:n och samtidigt ser jag hur älskligen checkat in på Brynäsmatchen när jag slösurfar runt med mobilen. Jag unnar honom den lilla pausen för han har snart flyttat ut hela sitt bohag till vårt nya hem alldeles själv. Och jag kommer att tänka på att detta blir den sista koppen kaffe jag tar i den här soffan, i det här vardagsrummet och i den här lägenheten. I morgon tar jag den första koppen i ett nytt hem som är vårt hem, i en ny soffa som är vår soffa. 

Jag kommer lämna mycket bakom mig när jag lämnar den här lägenheten och det känns skönt på många sätt. Men samtidigt innebär alltid förändring en liten gnutta osäkerhet. En liten gnutta rädsla inför det okända. Men mest känner jag förhoppning och ser fram emot allt det nya och att få börja skriva ett helt nytt kapitel i mitt och älsklingens liv ihop. Jag ser med glädje fram emot att få vara hemma och pyssla och göra det fint till oss två och till hans pojkar som kommer och bo hos oss varannan vecka. Att få ta långa promenader ute i skogen som ligger runt husknuten, få gå ner till sjön som ligger ett stenkast bort och att få åka scoter på vintern och bada och fiska på sommaren. Och till jul kommer min familj och fira med oss och jag kan inte tänka mig nåt bättre ställe att få fira den på än där i vår lilla idyll. 

Men nu ska jag njuta av min kopp kaffe.

Trevlig kväll!

Jag är inte så tokig ändå...

Att få vara på hemmaplan är inget jag är bortskämd med. Men denna vecka är det en nalkande flytt som får ta lite av min arbetstid i anspråk. På dagarna gör jag kundbesök men kvällarna består av att packa kartonger och idag körde vi äntligen det första lasset till vårt nya gemensamma hem. Och det är så fint. Jag längtar tills i helgen när allt är på plats och det enda som återstår är att pyssla och få i ording. Ska bli underbart att få sitta i köket och höra vedspisens knastrande. Få dricka en kopp kaffe med min älskling i ett hem som är VÅRT!

Och så det där med att inte räcka till... som mitt förra inlägg handlade om. Om att jag ibland känner att jag jobbar och jobbar men liksom inte får någon kredd för att jag offrar både mitt sociala liv och livet ihop med älsklingen för att jag aldrig är hemma. Men nu kom det äntligen. Betalningen som gör mödan värt. Ett mail från chefen med beröm för att jag ökat försäljningen på mitt distrikt med 256% jämfört med förra året. Och jag har även sålt mer i snitt per månad än en av mina manliga kollegor som är en av de gamla ägarna av företaget och jobbat med det här i över 20 år. Jag sträcker på mig oh klappar mig själv på axeln... jag är nog inte så tokig ändå!

Nu ska jag packa några kartonger till och snart kan jag mysa ordentligt i vårt nya hem...

Att inte räcka till...

Asfalten kan kännas så olika under däcken och jag älskar när den känns så där mjuk. Det påminner om känslan när jag var ung och cyklade på vårens nysopade gator. Man liksom flyger fram mjukt och behagligt. Det är sånt jag har tid att sitta och reflektera över alla de där timmarna bakom ratten. När landskapet utanför förändras och dag sakta går över till kväll. 

Jag är trött när jag kommer fram. Har haft ett sex timmars långt kundbesök  men jag lämnade det med en stor order i min hand och en skön känsla i magen. Jag går ner till hotellets relax och njuter av att få vara där alldeles själv. Ångbastu där jag liksom svettas ut varenda uns av stress och jobb. Ett bubbelbad som får min spända kropp att slappna av. Sen kan jag njuta i lugn och ro på rummet med ett glas vin.

Jag klagar inte alls. Det finns för och nackdelar med allt och jag har det ganska bra. Men ibland känns det ändå hopplöst och tungt. När det känns som att man aldrig räcker till. När jag tycker att jag gör så gott jag kan men jag ändå aldrig kan slappna av. 

I morgon åker jag hem. Får krypa in i älsklingens famn och där vet jag att jag alltid räcker till...

Kvällsrapport

Väskan är packad, bilen fylld med alla mina stora och tunga jobbväskor och som vanligt stannar jag på favoritcafet för att få min vanliga glutenfria smörgås och mitt kaffe med lactosfri mjölk. Sen är jag redo för att ge mig ut på vägarna igen. Första stoppet blir i Järsvö i en mysig inredningsbutik mitt ute på landet och där bjuds jag på kaffe bland alla gamla vitmålade möbler.

Nästa stop blir i Sveg och där har jag inte varit sen jag var och hälsade på mina gamla svärföräldrar för evigheter sen. Den stora björnen som de höll på att bygga då är klar och står stor och ståtlig och välkomnar mig. Besöket blir i den lilla stadens enda möbelaffär. Inget kaffe bjuds men jag är glad jag får sälja och låna toaletten.

Nu är jag äntligen incheckad på hotellet i Funäsdalen och tv:n på rummet är så liten att jag knappt ser texten från sängen där jag ligger. Eller så beror det på vinet jag druckit. Köpte med mig lite ost och korv som jag sköljer ned med det egna medtagna vinet. Det blir för dyrt att alltid köpa vin på hotellen så jag brukar köpa med mig en sån där liten flaska Den brukar räcka hela veckan att smutta på.

I morgon blir det två möten här i byn innan jag drar vidare till Östersund.

Tja... det var min kvällsrapport från livet som resande säljare.

Gokväll mina vänner...

Om helgerna som går

De där helgerna är alldeles för få och när de väl är här går de alldeles för fort. Bara tre veckor tills vi flyttar så därför är det mest förberedelse inför det som upptar mina helger. Vekorna tillbringar jag ju alltid på resande fot så det är de där få dagarna i veckosluten som måste räcka till. Jag har rensat, slängt, sålt och köpt nytt och jag tycker det är så enormt roligt att få inreda vårt nya hem. Älsklingen suckar djupt åt allt jag drar hem från Blocket och som fyller hans garage. Och just nu har hans vardagsrumsgolv fått agera min målarverkstad för det är där de inhandlade Blocketfynden får ny fin vit färg.

Men nu får målandet ta paus för i kväll packar jag åter igen väskan för en ny vecka på resande fot. I morgon åker jag till Funäsdalen och stannar en natt. Ska bli mysigt för där har jag aldrig tidigare varit. Sen bär det vidare till Östersund resten av veckan. Och nu ska träningskläderna med för ack så jag slarvat med det den sista tiden. Så nu är det dags.

Och har jag tur så kanske det blir en liten bloggdejt i veckan i Östersund. Nån som har koll vem som bor där :)

Kram på er!!

Framåt, framåt...

Snart tre år. Några månader till och vi når tre år. Tre år sen från första kyssen. Tre år sen jag tog de första staplande stegen in i något jag egentligen aldrig riktigt vågade tro på. Då det var så där nytt, spännande och samtidigt så fruktansvärt frustrerande och påfrestande. Hjärtat skrek en sak och förnuftet en helt annan. Och hade jag lyssnat på alla andra skulle jag bara ha struntat i mitt hjärtas röst och vänt mig om och gått, och många har gångerna varit då jag önskar att jag hade styrkan att göra precis det. I all smärta, i all längtan och i all osäkerhet på om det någonsin skulle bli vi.

Snart tre år och nu ska vi flytta ihop. Och mitt hjärta är fortfarande fyllt till bredden av kärlek men jag har också kommit till den där insikten att ingenting är gratis. Ingenting är lätt och kommer av sig själv. När allt var rosenrött och vi levde i den där bubblan lite skyddat från verkligheten... då trodde jag nog aldrig att vi skulle behöva rida ut så många strider, stora som små. Och jag vet inte om det är så det ska behöva vara? Att det hela tiden är små saker som skaver och blir fel. Det enda jag vet att jag ändå vill stanna kvar. Det är inte längre som förut. Inte som med de andra. Att jag vill vända och gå om det blir svårt. Nu stannar jag kvar. Om än lite besviken ibland men alltid med hoppet i behåll. Att vi rider ut det här. Att vi hela tiden går framåt och lär oss av varann.

Det är inte lätt att vara två. Att foga samman och pussla ihop. Att lära känna och lära sig förstå. Men jag tror att det gör att vi går framåt och att det blir lättare så småningom.

Framåt, framåt...

Jag ska sy och jag ska klippa...

Sen i söndags befinner jag mig i Borås och dagarna har tillbringats på huvudkontoret. Sena kvällar som bestått av att jag fått hjälpa till med allt ifrån att sy till att klippa och klistra. Långa möten och genomgång av vårkollektionen som jag både har fått vara med om att designa en del av produkterna och även bestämma namnen. Och så har jag fått en gardinserie uppkallad efter mig så jag känner mig verkligen delaktig i allt som händer och det är en otroligt härlig känsla. Det kommer vara dubbelt så roligt att få besöka kunderna nu när jag gjort allt från att sy mina egna tygprover till att fått vara en del av produktionen.

Jag saknar min älskling så otroligt mycket. Vi hann precis krama varandra så var det dags för mig att ge mig av igen. Och till helgen har han en del aktiviteter så inte förrän på söndag kan vi få lite kvalitetstid. Som tur är har jag lillhjärtat med mig och han har givetvis charmat hela kontoret. Inte ens när han lägger sig rakt över alla tygerna på ett av våra möten blir någon irriterad på honom utan ler bara åt hur sööööööt han är.

Nu räknar jag dagarna... och snart är jag på väg hem igen. Sen väntar några veckor ute på fältet men sen... SEN kan vi se fram emot en flytt till vår fina lägenhet ute på landet. Snart, snart...