Asfalten kan kännas så olika under däcken och jag älskar när den känns så där mjuk. Det påminner om känslan när jag var ung och cyklade på vårens nysopade gator. Man liksom flyger fram mjukt och behagligt. Det är sånt jag har tid att sitta och reflektera över alla de där timmarna bakom ratten. När landskapet utanför förändras och dag sakta går över till kväll.
Jag är trött när jag kommer fram. Har haft ett sex timmars långt kundbesök men jag lämnade det med en stor order i min hand och en skön känsla i magen. Jag går ner till hotellets relax och njuter av att få vara där alldeles själv. Ångbastu där jag liksom svettas ut varenda uns av stress och jobb. Ett bubbelbad som får min spända kropp att slappna av. Sen kan jag njuta i lugn och ro på rummet med ett glas vin.
Jag klagar inte alls. Det finns för och nackdelar med allt och jag har det ganska bra. Men ibland känns det ändå hopplöst och tungt. När det känns som att man aldrig räcker till. När jag tycker att jag gör så gott jag kan men jag ändå aldrig kan slappna av.
I morgon åker jag hem. Får krypa in i älsklingens famn och där vet jag att jag alltid räcker till...
1 kommentar:
Tycker om din blogg, känner igen mig själv lite grann.
Njut av livet .
Mvh Linda
Skicka en kommentar