Tre dagar kvar...

Det är skönt att vara hemma igen. Och dagarna flyter på utan större skav. Jag blir ompysslad med god mat, vin och smek under fötterna. Det bästa jag vet. Men det ligger liksom i luften. Som en osynlig slöja av känslor och tankar som kan börja skjuda när som helst. Och ibland går det inte att undvika. Det tränger liksom på och plötsligt befinner vi oss där igen och det är väl bara så det är just nu. Vi startar inga jordbävningar eller några slags krig. Det är mer små gropar på en slingrig väg och snart lär vi oss att parera de mycket bättre än så här. Vi härdar liksom ut...

Jag vet inte om det är han eller jag och det spelar ingen roll. Det är bara där vi befinner oss just nu. Visst önskar jag att allt var enkelt och lätt men när någonsin var något bara enkelt och lätt?!

Tre dagar kvar till värme och sol och jag längtar faktiskt riktigt mycket just nu. Det blir ett andrum för oss några dar. Och jag vet det kommer göra oss gott för det finns ingen jag hellre vill vara där med än han. När vi är iväg har vi det alltid så bra och kärleken får liksom nytt liv. 

Så nu räknar vi ner...

Början på slutet av denna resan!

                         

Äntligen kan jag börja se slutet på denna långa Norrlandstripp. Idag lämnade jag Piteå för att checka in en natt i Skellefteå och för första gången på resan fick jag njuta av lite sol. Ett glas rött och mat på uteservering unnade jag mig i min ensamhet förutom hunden vid mina fötter. 

Jag försöker göra det bästa av de här resorna. Se det som något positivt med den här egentiden. Kan låta konstigt att jag inte har någon direkt hemlängtan men det är nog ett sätt för mig att stå ut. Jag MÅSTE ju liksom ha de här resorna. Jag uppskattar givetvis min egentid och vet att jag behöver den och tror att älsklingen hemma har det lite tuffare än jag. Men tio dagar på hotell och 200 mil körda är ingen semester direkt så därför gör jag det bästa av det. Som att dricka ett glas vin, basta och bubbla om det finns. Dricka kaffe i sängen eller gå en runda på stan och unna mig nåt litet fint. Men nu börjar alltså resan hemåt igen och givetvis ska det bli underbart skönt att äntligen få komma hem. 

Jag tänker ofta på hur ensamt det är. Men det stör mig aldrig den där ensamheten. Jag träffar mina kunder på dagarna men sen är jag ensam. På hotellet, när jag äter min middag som jag oftast tar med upp på rummet just för att jag föredrar ensamheten, på gymmet har jag aldrig nån att träna med men numera är jag så fokuserad och är ändå inne i min egna lilla värld. Ständigt ensam. Men jag trivs ganska bra med mitt eget sällskap. Sen har jag ju alltid vovve med mig :)

Nu är det snart godnatt. Är nöjd med att jag tog mig iväg till gymmet trots att jag tänkt strunta i det och tom tog ett glas vin till maten. Det gick några timmar men det är kanske inte det ultimataste att träna efter man druckit vin. Jag överlevde i alla fall och hann med att pröva bubbelpoolen på taket här på hotellet innan den stängde. Så nu kommer jag nog sova gott...