Tre dagar kvar...

Det är skönt att vara hemma igen. Och dagarna flyter på utan större skav. Jag blir ompysslad med god mat, vin och smek under fötterna. Det bästa jag vet. Men det ligger liksom i luften. Som en osynlig slöja av känslor och tankar som kan börja skjuda när som helst. Och ibland går det inte att undvika. Det tränger liksom på och plötsligt befinner vi oss där igen och det är väl bara så det är just nu. Vi startar inga jordbävningar eller några slags krig. Det är mer små gropar på en slingrig väg och snart lär vi oss att parera de mycket bättre än så här. Vi härdar liksom ut...

Jag vet inte om det är han eller jag och det spelar ingen roll. Det är bara där vi befinner oss just nu. Visst önskar jag att allt var enkelt och lätt men när någonsin var något bara enkelt och lätt?!

Tre dagar kvar till värme och sol och jag längtar faktiskt riktigt mycket just nu. Det blir ett andrum för oss några dar. Och jag vet det kommer göra oss gott för det finns ingen jag hellre vill vara där med än han. När vi är iväg har vi det alltid så bra och kärleken får liksom nytt liv. 

Så nu räknar vi ner...