Äntligen kan jag börja se slutet på denna långa Norrlandstripp. Idag lämnade jag Piteå för att checka in en natt i Skellefteå och för första gången på resan fick jag njuta av lite sol. Ett glas rött och mat på uteservering unnade jag mig i min ensamhet förutom hunden vid mina fötter.
Jag försöker göra det bästa av de här resorna. Se det som något positivt med den här egentiden. Kan låta konstigt att jag inte har någon direkt hemlängtan men det är nog ett sätt för mig att stå ut. Jag MÅSTE ju liksom ha de här resorna. Jag uppskattar givetvis min egentid och vet att jag behöver den och tror att älsklingen hemma har det lite tuffare än jag. Men tio dagar på hotell och 200 mil körda är ingen semester direkt så därför gör jag det bästa av det. Som att dricka ett glas vin, basta och bubbla om det finns. Dricka kaffe i sängen eller gå en runda på stan och unna mig nåt litet fint. Men nu börjar alltså resan hemåt igen och givetvis ska det bli underbart skönt att äntligen få komma hem.
Jag tänker ofta på hur ensamt det är. Men det stör mig aldrig den där ensamheten. Jag träffar mina kunder på dagarna men sen är jag ensam. På hotellet, när jag äter min middag som jag oftast tar med upp på rummet just för att jag föredrar ensamheten, på gymmet har jag aldrig nån att träna med men numera är jag så fokuserad och är ändå inne i min egna lilla värld. Ständigt ensam. Men jag trivs ganska bra med mitt eget sällskap. Sen har jag ju alltid vovve med mig :)
Nu är det snart godnatt. Är nöjd med att jag tog mig iväg till gymmet trots att jag tänkt strunta i det och tom tog ett glas vin till maten. Det gick några timmar men det är kanske inte det ultimataste att träna efter man druckit vin. Jag överlevde i alla fall och hann med att pröva bubbelpoolen på taket här på hotellet innan den stängde. Så nu kommer jag nog sova gott...
6 kommentarer:
Men, det är ju inte konstigt att vara ensam. Jag t ex är ensam JÄMT. Helgerna går utan att jag träffar eller pratar med en käft. Vardagarna är jag oxå ensam. Den enda tiden jag inte är på egen hand är på jobbet men i övrigt är jag ensam, ensam, ensam.
Du har iaf en sambo!
Ja jag fattar vad du menat. Och det är väl en sak om det är självvalt. I mitt jobb är det ju som det är att jag är själv men jag är fan världens mest osociala människa även hemma numera. Vill bara sitta där ute i skogen och mysa. Och visst jag är sambo, men vi ses ju nästan aldrig ändå och tur är väl det, haha. Men visst jag har någon hemma och därför kanske jag kan njuta mer av ensamheten eller rättare sagt känna att jag verkligen behöver den.
I vilket fall är det jävligt ensamt men jag trivs ganska bra med det. Men är det inte självvalt är det ju en helt annan sak. Men jag får uppfattningen att du har ett ganska socialt liv med jämna mellanrum. Vänner kan ju många gånger vara bättre än en karl det vet vi ju båda vid det här laget ;)
Nix, jag har inget socialt liv. Jag har två vänner som jag sällan träffar för de är sambos och sitter bara och håller handen med pojkvännerna, trots flera års förhållande så man tycker de borde ha tröttnat nu.
De - nja, en av dem - har tid för mig max en gång varannan månad om ens det och den andra ser jag bara en gång i halvåret.
I övrigt umgås jag inte med nån. På lördag är jag bjuden på fest hos en man jag känner genom ytliga bekanta och dem ser jag en gång om året, kanske två. En gång på sommaren o en på vintern när det är årliga sommargrillen och årliga glöggen.
I övrigt är jag ensam. Och nej, det är inte självvalt.
Åhh norrland, vin och kvällssol :)
Blir lite ledsen när jag läser Åsa. Känner med dig och tycker det är både synd och lustigt att du har det så. En sån underbar människa som du borde folk stå i kö för att umgås med. Ibland önskar jag verkligen att vi bodde nära så vi kunnat umgås. Nu är ju jag inte direkt supersocial heller för tillfället då den tiden jag är hemma helst sitter i min soffa och ruggar. Och jag kan ha dåligt samvete över att jag ibland är en dålig vän men mycket är ju pga jobbet.
Jag skulle så gärna vilja komma och hälsa på dig nån helg. Har ju frågat tidigare men då var ju ditt läge lite jobbigt. Hoppas du skulle tycka det var kul och svarade ja om jag frågade igen :)
Miljoner kramar till dig!!
Som den sociala ensamvargen jag är så ÄLSKAR jag mitt jobb med all kontakt med mina kunder.. men ack vad jag njuter av ensamheten och tystnaden på min fritid... o som tur är så är min Jazz precis likadan.. O han är ju ute på vägarna som du är.. o han ÄLSKAR det.
Skicka en kommentar