Blommor, jordgubbar och vin

Efter flera nätter borta och många dagar ute på vägarna var det underbart att komma hem till dukat bord och vinet upphällt. Tror min älskling saknar mig lite när jag är borta och det värmer långt in i hjärtat när han visar det på det där kärleksfulla sättet. Och hur mycket jag än älskar mitt jobb och njuter av friheten så är det ändå en skön känsla att få komma hem och krypa upp i en längtande famn.

Helgerna går fort men jag försöker att få ut så mycket av tiden som möjligt. Som att ta några glas vin med Cicci på stammishaket och dansa de sista minutrarna innan nattclubben stänger. Den där nattclubben jag inte alls saknar att gå på men som är rolig den lilla stund vi är där. Som att äta frukost på mysigt café med älsklingen och pojkarna och sen ta filten med ut till havet för att tillbringa nån timme där med tidning, jordgubbar och en och annan puss. Jag orkar till och med ta mig ut i spåret och springer några kilometer vilket gör att jag njuter extra mycket senare på kvällen av grillat kött och ett glas vin.

Idag har varit en sån där slapp hemmadag. En sån otroligt skön känsla att ha ett nystädat hem så man med gott samvete kan sova nån timme extra på soffan, dricka kaffelatte och smaska på jordgubbar och mörk choklad på balkongen med Cicci. Och idag fick jag även träffa Mattias och lilla söt som kom förbi en stund. Vi ses alldeles för sällan nu för tiden.

I kväll tog jag lilla lufsen med mig ut på en lång promenad för att ta med mig en del av sommaren in. Det blev en stor bukett av underbara blommor som liksom blev pricken över i:et i min fint städade lägenhet. Så nu kan jag inget annat göra än att bara sitta här i soffan och mysa med de sista jordgubbarna och lilla lufsen liggandes nere vid fötterna. En mysig helg får ett mysigt avslut...

Jag älskar att vara jag

Jag är trött så jag kryper ner under täcket på hotellet jag precis checkat in på. Det tredje denna vecka och jag har kört bil 40 mil de senaste timmarna och det enda jag sett är skog, höga berg och en och annan ren som stått och betat vid vägkanten. En helt ny värld för mig men en vanlig syn de närmaste dagarna. Timmarna jag befinner mig i bilen har blivit otroligt många men det stör mig inte nämnvärt. Jag tar det lugnt, stannar och sover när jag känner att det blir för jobbigt för det sista jag vill är att somna bakom ratten. Det här är ett liv jag trivs ganska bra med. Fritt och självständigt. Fri som en fågel flyger jag fram likt en vägens riddare. Som en pirat som styr sitt stora skepp framåt mot nya upptåg. Min bil är stor som ett slagskepp och den har liksom blivit min fristad. Mitt andra hem. Tiden på vägarna fördriver jag genom att lyssna på ljudböcker. Har precis avslutat Camilla Henemarks "Adjö det ljuva livet". En underbart stark berättelse och jag slås av hur otroligt lika hon och jag är på många sätt. Nu har jag varken legat med Kungen eller tvättat Mick Jaggers kalsonger men många andra saker hon beskriver kunde lika väl varit mina egna ord.

En av de sakerna tänker jag på i kväll när min älskling och jag säger godnatt via sms och jag märker en tendens av hans ogillande när han förstår att jag tillbringat några timmar med att prata med okända människor här på hotellet över ett glas vin. Han har svårt att förstå den sida hos mig. Att jag kan prata med kreti och pleti om ditt och datt utan att känna personen det minsta. Men det är sån jag är. Social, framåt och jag älskar människor. Alla. Oavsett ålder eller kön. Det är ju därför jag älskar mitt jobb. Inte bara för att få sälja utan för mötet med människor. Jag har aldrig varit speciellt resultatinriktad utan de affärer jag gör bygger helt och hållet på relationer. För att jag älskar mötet med människor. Men precis som Camilla så blir jag ibland missuppfattad som flirtig men det handlar inte alls om det. Och precis som hon ber jag inte om ursäkt för att jag finns till utan tar för mig av livet på alla sätt. Och precis som hon beskriver så kan jag ibland inte förklara varför jag ibland hamnar i situationer ingen annan människa skulle vara i närheten av. På gott och ont. Jag är bara jag. Och just nu älskar jag faktiskt att vara jag...

Glad midsommar

Borta bra...

Ständigt rullande hjul. Vita sträck flyger förbi i takt med mina tankar. De där som får fara runt fritt de timmar jag måste tillbringa bakom ratten. Hela tiden på väg. Besöker städer jag aldrig tidigare sett. Kör på vägar genom ekande skog och möter inte en endaste bil. Jag checkar in på ännu ett hotell och känner tröttheten klamra sig fast. Räknar timmarna som blir med sömn och de blir nog alldeles för få. 

I natt är det Östersund men i morgon bär det hem. Borta bra men hemma bäst...

Livet på hotell

Det är verkligen skönt att få vara ute på fältet igen. Det har egentligen aldrig stört mig nämnvärt att behöva vara hemifrån största delen av veckan utan har alltid tyckt att det varit någon form av befrielse över det. Att bara ha sig själv att tänka på och hotellrummen blir liksom min egna lilla svär. Ja och så vovves så klart. Vi trängs mer än gärna i hotellsängen som denna gången är något mindre än vad det brukar bjudas. Jag slipper tänka på städning, att bädda sängen eller vad jag behöver handla hem till frukost. Allt blir serverat. Vem klagar då liksom?

    Min älskling har lagt beslag på min sovplats...

    Nyduschad och klar för sängen...

    Nya träningsdojjor som invigdes på långpromenaden idag...

    Nyklippt men luggen kunde gott varit liiite kortare...

Incheckad

Några timmar i bilen med det bästa resesällskapet man kan tänka sig är en bra start på veckan. Pussade älsklingen hejdå för några dagar ute på fältet och nu är vi incheckade på hotellet i Sunsdvall. Har tagit en promenad i stan och satte mig och åt på en uteservering. Och det kan väl hända då att jag unnade mig ett glas vin där i ensamheten med bara vovve under bordet som enda sällskap. Nu ligger vi och myser i en varsin ände av sängen. Jordgubbar och mörk choklad sköljs ner med kaffe så just nu har jag det ganska bra. Nu väntar några dagar med kundbesök innan jag åker hem igen och firar midsommar med älsklingen.

När livet kommer i mellan

Ligger utslagen i soffan och låter fredagskvällen liksom bara glida förbi. Det är första gången på länge som jag tillbringar en kväll i ensamhet hemma i min egen soffa. Min älskling och jag tillbringar de flesta kvällar ihop numera och jag kunde inte låta bli att fråga honom härom dagen vart hans behov av egentid har tagit vägen. Det finns inte längre svarar han men jag tror ändå att han i kväll myser lite av att få se vad han vill på tv:n och inte behöver ha mina små fötter i sitt knä att pyssla om. 

Jag har inte skrivit här inne på hela tio dagar och det är konstigt det där att behovet att alltid uppdatera inte riktigt finns där lika starkt. En skön känsla på något sätt. Och det beror ju delvis på att det där livet har kommit i mellan med nytt jobb och allt vad det innebär. Jag känner mig så enormt tillfreds just nu på alla plan och jag är så enormt tacksam för att jag har fått ett jobb jag verkligen brinner för. Denna vecka har jag träffat en del av mina kunder och de ger mig massa beröm för att jag redan sköter det så bra. Det värmer långt in i själen och jag hoppas min chef kommer uppskatta mitt jobb lika mycket som de. Och att få komma hem till älsklingen och en uppdukad middag med ett glas vin efter nästan tolv timmar ute på fältet gör mig ännu mer lycklig. 

Men just i kväll njuter jag av lite ensamhet, kaffe, jordgubbar och mörk choklad. Och jag hoppas jag hittar tillbaka till glädjen att skriva av mig här inne. Men som sagt, livet kom lite i mellan. Jag smyger lite hos er så tro inget annat och jag hoppas att ni tittar förbi här fast att det varit lite tyst en stund. 

Ha en underbar helg!

Life is GOOOOOD!!!

Idag är det en vecka sen vi satte oss på planet till Spanien och jag har inte riktigt hunnit smälta den underbara resa vi haft. Jag vågade inte riktigt hoppas på något alls men det blev bättre än vad jag någonsin kunde ana. Vi har för första gången tillbringat dygnets alla timmar ihop under så många dagar i sträck och jag har verkligen njutit av varenda sekund. Det känns som att vi har kommit varandra närmare, som om kärleken aldrig varit starkare och att vi befinner oss på en helt annan nivå av vår relation. Jag kan med handen på hjärtat just nu säga att han är mannen i mitt liv och att jag äntligen vågar hoppas på en framtid ihop. Det känns som jag har blivit förälskad på nytt.

När vi befann oss i Spanien fick jag också ett glädjande besked och det var givetvis så att jag fått jobbet. Så vi hann inte mer än hem i söndags så var det dags att packa om väskan och bege mig iväg på måndag morgon för att träffa nya kollegan och följa med på kundbesök. Och det känns så otroligt bra redan nu och jag längtar till att få bege mig iväg ut själv och träffa mina egna kunder. För er som är nyfikna kan jag berätta att jobbet är att sälja tyger och heminredningstextiler till tygbutiker och heminredningsbutiker. Jag har ett enormt stort distrikt som sträcker sig från Uppsala till Kiruna så det kommer bli en del resande. Men det är precis det här jag har längtat tillbaka till. Att få jobba ute på fältet med produkter jag brinner för. Nu är det bara ett vikariat men kan bli allt ifrån några månader till att jag får stanna kvar tillsvidare. Oavsett kommer jag att lägga ner min själ i det här.

Just nu befinner jag mig på ett hotell i Borås där huvudkontoret och lagret ligger och i morgon tar jag min tjänstebil och beger mig hemåt igen till mina älsklingar. 

Just nu känns mitt liv väldigt bra...

Här är lite bilder från Spain