lördag 28 september 2013

Hur man fördriver en lördag!



Att tillbringa en fredagskväll på ett hotellrum ensam många mil hemifrån är väl inte direkt något jag jublar över. Och att det innebär att sortera tre stora resväskor med tyg gör inte det så hemskt mycket roligare heller. Så jag tröstar mig med den lilla flaska vin jag köpt och några ostbitar och en ölkorv i den stora hotellsängen med mitt lilla lurviga ressällskap snarkandes brevid. När klockan slår tio sover jag redan som en stock.'

Men det är idag när en av mina största kunder slår ut kassan som det är mödan värt. När hon ler stort och inser att försäljningen är dubbelt så stor mot vad den brukar vara på lördagar. Då är det värt den där extra natten ute på fältet och de där timmarna jag tillbringat i hennes butik.

Halv nio var jag på plats och fixade i ordning min lilla hörna med våra bästa produkter. Jag lockade med gott tilltugg och riktigt bra priser men den mesta försäljningen beror ju givetvis på att jag är så förbannat trevlig och att det inte finns en norrlänning som inte faller för min charmiga blekingska. Sen har jag det bästa vapnen av de alla med mig, ständigt vid min sida. Världens sötaste och charmigaste hund. Lugn och snäll sitter han vid min sida, ligger under en hylla eller sitter stilla och bara tittar ut genom skyltfönstret. Och bara om någon vill går han fram och hälsar. INGEN kan motstå mitt lilla lurviga charmtroll.

Efter fyra dagar ute på fältet är det ganska skönt att få komma hem till älsklingen och pojkarna igen. Men det är bara för att packa om väskan. I morgon åker jag igen. Nu är det kollektionsvecka och vårens nyheter ska gås igenom så nu ska jag befinna mig på huvudkontoret i en hel vecka. Hotell är bokat i centrala Borås och givetvis följer mitt favoritsällskap med.

Hoppas ni har en fin helg!


fredag 27 september 2013

Tillbaka


Det har inte funnits mycket att klaga på i mitt liv på länge nu. Allt har liksom fallit på plats efter alla turer jag behövt gå igenom de senaste två åren. Det känns så otroligt avlägset nu att jag befann mig i en av de djupaste svackor jag någonsin har behövt uppleva. Så ont det gjorde i både kropp och själ. Men inget varar ju för evigt. Det går i vågor hela tiden. Därför blev jag inte direkt förvånad när livet sätter mig på prov igen. Jag har fått ta beslut av stora slag och gå igenom jobbigheter jag inte önskar min värsta fiende. Det har inneburit att jag inte varit riktigt mig själv på ett tag och tvivlat på både det ena och det andra. Ställt svåra frågor till mig själv men också hittat svaren. Nu är det över, jag mår bra igen och vet mer än någonsin vad som är viktigt för mig och hur jag vill ha det. Och hela tiden har min älskling funnits vid min sida. Tack fina du för det...

Som vanligt befinner jag mig på resande fot. Ensam i en hotellsäng där jag precis unnat mig en sen kvällsfika som smakade extra gott. I morgon åker jag söderut igen men får inte komma hem förrän på lördag kväll. En kundaktivitet håller mig kvar lite längre den här veckan och jag hinner inte mer än hem så ska jag iväg igen. På söndag åker jag till Borås till företaget och stannar hela veckan. Så älsklingen och jag får inte mycket tid ihop just nu. Men snart bor vi åtminstone under samma tak. En flytt jag verkligen ser fram emot. Vårt nya fina hem som jag planerar in i minsta detalj. Knarkar blocket och annonser på löpande band just nu. Så kul att få inreda vårt första gemensamma hem. Älskar varje sekund av det här...

Har köpt ett tangentbort till paddan min så nu kanske det blir lite mer bloggande av. Om det nu är någon som saknar mig här ;)



måndag 9 september 2013

När det både är jobbigt och bra

Det dröjer längre och längre mellan gångerna jag kommer hit. Kanske det beror på att det tar så mycket tid att vara på alla andra ställen. Ibland känner jag att tiden inte räcker till längre och det gör mig frustrerad. Mitt jobb... tar både mycket tid och energi av mig. Känns som jag aldrig är hemma längre och inte ens stunderna på hotellen ger mig tid för att reflektera, andas och skriva av mig tankar och känslor här inne som jag alltid haft tid till förut. Jag är glad för mitt jobb... men ibland tar det liksom musten ur mig. Att alltid befinna mig på resande fot och alltid känna denna press, en mail som hela tiden pockar på min uppmärksamhet och känslan av att aldrig räcka till. Och jag vet att den största pressen på mig själv sätter jag själv.

Försöker blicka framåt. Se det där ljuset och numera finns det något bra att se fram emot. Att älsklingen och jag ska flytta ihop till en riktig idyll. Som på landet ungefär med en sjö alldeles intill. Och med allt i vitt och gamla vitmålade trägolv känns det som det är mitt drömhem. Vårt drömhem. Inte långt kvar nu så när den första snön kommer är vi säkert på plats.

Önskar bara tiden kunde gå lite snabbt. Inte just bara för flytten utan för att vissa saker hade varit skönt om de var över. Sånt där som just nu känns tungt och jobbigt. Ett litet hinder på vägen som vi måste kämpa oss igenom. Något som krävt svåra beslut och massa känslor som satts på prov. Men älsklingen och jag står enade i allt. Han finns vid min sida och stöttar när det känns svårt. 

Så just nu är det liksom både jobbigt och bra. Jag vacklar lite i vissa frågor ibland men jag tror att framtiden liksom löser allt till slut. 

Jag förlitar mig till det...