Jag söker en del jobb. Sånt som jag verkligen vill ha. Inget annat. Jag är inte där ännu där jag känner någon panik och söker allt jag kommer över. Just nu tar jag det lugnt och låter mig vara kräsen. Känner mig egentligen inte riktigt redo att gå in i något nytt. Jag kan varken förklara eller riktigt själv sätta fingret på varför jag känner mig vek. Jag har kämpat flera månader med min ångest, mina djupa dippar och de jobbiga känslor och tankar som har börjat hemsöka mig igen. Kanske det bara är för mig att acceptera att det är en del av mig. Att jag i perioder går ner i den där avgrunden för att sen igen ta mig uppåt och framåt lite starkare. För jag gör ju alltid det även om det känns avlägset och knappt nåbart när jag ligger där med tårar som rinner och en ångest som håller mig i ett järngrepp. Det är väl bara så det är. Sån JAG är...

Jag var på intervju. Ett jobb jag verkligen kan tänka mig och med start senare i vår. Då har jag tid att bli stark igen. Hitta tillbaka till mig själv och vara redo för nytt jobb med ny kraft och energi. 

Men jag har ändå svårt att förstå. Varför hamnar jag alltid här? Vad är det för fel?