Vart tar tiden vägen??? Jag blir alltid lika förvånad när jag ser hur lång tid som försvunnit mellan gångerna jag är här. Och som jag saknar det ibland. Att vid varje händelse, varje tanke och fundering få gå in hit och göra sig av med det. Orden finns ju där hela tiden. Och de pockar på. Formas i mitt huvud och skriker om att få komma ut. Få sättas på pränt. Min älskade ventil.
Snabb uppdatering...
Resan var bra. Men inte så där bra som det alltid brukar vara. Men bra. Det var inte den som tog oss dit där vi är idag men den var välbehövlig ändå. Idag befinner vi oss på en bra plats. Vi har börjat i terapi igen men bara hunnit med ett möte så det är inte DET som tagit oss hit. Det är nog vår grundkärlek, vår långa resa och långa kamp som gör att vi inte vill ge upp. Att vi båda av ålder och erfarenhet vet att gräset inte längre är grönare på andra sidan. Alla gräs gulnar och torkar om man inte vattnar och ger näring. Så vi vattnar och ger näring. Gör så gott vi kan och kämpar på.
I helgen var jag på bröllop (mer om det strax) och tänker på de orden prästen säger.... I nöd och lust.... i nöd och lust. Varför heter det inte i lust och nöd? Det är nog därför vi måste kämpa så... för att nöden kommer först. Nöden kanske finns oftare än lusten!? Jag har inga svar på det men jag vet att för man ska kunna njuta av lusten måste det finnas lite nöd. Punkt slut.
I helgen tog jag flyget hem för att vara med och fira min lillasyster och hennes fästmans 30 årsdag. De hade bjudit på stor fest hemma på deras underbara nyrenoverade gård nere i Skåne. Min älskade lillasyster som blivit en av Sveriges duktigaste mäklare och hittat sin drömman i en snickarkille som har ett hjärta av guld. Jag brukar sällan ta mig tid att åka hem. Det kostar mig både tid och pengar och att lämna butiken är något jag ogärna gör. Men just denna gång var det något som sa mig att jag måste åka. Sambon åkte till Island till sonen och jag satte mig på flyget söderut.
Pappa och jag åkte de tio milen ihop och tog in på hotell en kvart från där syster bor. Redan när vi anlände hem till dem kände jag något inte stämde. Vi var många som stod utanför på gårdsplanen och undrade var värdparet var. Ett åttiotal gäster trampade runt i grusen när en stor lastbil med släp backade upp på gårdsplan trillade polletten ner för mig men inte för många andra. Alla fick kliva upp och vi blev instängda och lastbilen rullade iväg. Frågorna var många. Vart ska vi? Vad händer? Men jag hade redan förstått och när bilen stannade och dörren öppnades förstod jag att jag hade rätt. Vi var på en kyrkogård.
Min älskade lillasyster skulle gifta sig och vilket bröllop det blev. Så många fina tal, både planerade och spontana för många var vi ju som inget visste. Själv pratar jag bäst spontant så jag både höll tal och sjöng en sång. Jodå.... jag kan tralla lite när det krävs. Men tydligen var det inget min syster visste om för både hon och många andra gapade stort och var lite i chock (hihi)
Bla bla bla..... behövde vist ventilera lite idag eller så är det vinet som talar. Öppnade en flaska Cava nu när jag kom hem bara för att fira lite i min ensamhet. Sambon kommer först i morgon.
Nä, nu ska jag inte pladdra mer.
Natti på er!
