tisdag 30 oktober 2012

Om gamla ord

Jag läser ofta min gamla blogg. Mer än vad jag går tillbaka här inne och läser gamla inlägg. Kanske för att jag var så mycket mer öppen då och saknar att kunna vara det. Jag skrev annorlunda då, eller är det kanske bara jag som tycker det. 

Så jag tänkte att för er som hittat hit till mig här och aldrig läst min gamla blogg så gör jag lite tillbakablickar och bjuder på en del inlägg jag skrev då. Men även för min egen skull och för er som även var med mig på den tiden. Bloggen finns ju kvar så varför inte göra ett besök då och då.

Hittade DETTA idag och minns...

Trygg i det jag har

Eftersom jag inte just nu har någon tid att passa tidig morgon njuter jag av att få vakna av mig själv utan en klocka som ringer högt. Lurven kommer och ger mig morgonkel och medan vi myser i de varma lakanen tittar jag ut och försöker komma underfund med vad klockan är och vilket väder det är. Lagom stora gåtor att lösa när sömnen inte riktigt släppt taget om min halvdomnande kropp.

Jag tänker att jag kanske borde vara ledsen, uppgiven och orolig men jag är inte det. Kanske för att jag litar på min egen förmåga att lösa allt till det bästa. Kanske för att jag vet att saker och ting inte riktigt gått rätt till och att jag har rätten på min sida. Det finns alltid två sidor av en historia och så länge jag kan stå med rak rygg har jag inget att vara orolig för. 

Jag känner en trygghet i det jag har just nu. Och det finns andra saker än "det här" som upptar mitt fokus. Dagen efter jag fått det tråkiga beskedet åkte jag iväg på fem dagars utbildning och jag har med ödmjukhet befunnit mig där trots att allt vi gjorde är sånt jag redan kan och har många års erfarenhet av. Men det är med glädje jag nu kan säga att det inte är långt kvar tills jag får hålla mina egna klasser igen. Så just nu låter jag det fylla mig istället för de tråkigheter jag måste ta mig igenom. 

Så i allt det tråkiga njuter jag av de små ljusglimtarna. Jag mår bra och är lycklig trots att något betydelsefullt och viktigt har tagits ifrån mig. Och det är just för att jag känner mig trygg i det jag har...

måndag 29 oktober 2012

Sunburst




UP AND DOWN

Det är tydligen så det måste vara här i livet. Ibland önskar jag bara att den där turen uppåt kunde vara lite längre. Ibland går det så fort i vändningarna att man inte riktigt hänger med och gör en lätt illamående. Men jag har bestämt mig för att den här lilla turen neråt varken ska få påverka mig något större eller få vara allt för länge. På något sätt har de andra neråtspiralerna härdat mig.

Jag försöker se allt det som är bra i det som sker. Att jag fick vakna med älsklingen och ligga kvar och bara njuta med honom under täcket. Att vi fick dricka kaffe ihop och att jag kunde ta en morgonpromenad utan stress i all den där virvlande snön som börjat falla ner idag. 

Det är inte roligt det som hänt men jag kommer strida för min rätt och så länge jag vet vart jag står ska detta inte få påverka mig allt för mycket. Som jag alltid säger... allt har en mening och det kan komma något bra utav detta också. 

Eftersom jag fortfarande skriver helt öppet får det bli lite kryptiska inlägg. Det finns tyvärr de som läser den här bloggen som fan läser bibeln. 

Idag är det måndag. En ny vecka. En ny start och början på nästa äventyr som jag inte riktigt ännu vet vart det bär av. Just nu kommer jag i alla fall  att ha en del tid över till sånt jag tycker om att göra. Som att pyssla hemma, träna och ladda inför att få börja köra pass igen och kanske ha lite mer tid över för mina fina vänner.

Hoppas ni får en bra start på veckan!

lördag 27 oktober 2012

Min samling









Free spirit

Jag kan inte låsa. Vill inte vara instängd och inlåst. Jag är en alldeles för "free spirit" för det. Ni visste det säkert. Förstod att det bara var tomma hot som aldrig skulle bli av. Men jag önskade det. Hoppades att jag kanske skulle klara av att skriva lite i det tysta. Vara lite anonym och lite mera vaksam över mina ord. Men jag kan inte. Jag klarar inte av att vara instängd.

Just därför befinner jag mig kanske just nu där jag är. För att jag älskar friheten, där jag kan få utlopp och kunna ta för mig utan trånga väggar som tar emot. Utan ramar och linjer som talar om vart jag ska gå. 

Allt har en mening. Det är alltid något nytt som väntar. Kanske något bättre för jag strävar ju alltid framåt, uppåt. Jag ser inte längre motgångar som nederlag utan som lärdomar och erfarenhet. 

Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill.
Men jag kommer ALDRIG att be om ursäkt för det...

fredag 26 oktober 2012

Hmm...

Med tanke på att jag brukar ha mellan 50 och 100 läsare om dagen tycker jag det är förvånansvärt få som bett om lösen när jag låser bloggen. Mest smygare som läser alltså...

onsdag 24 oktober 2012

Lås på bloggen

Trodde aldrig jag skulle känna så här nån gång men nu är det dags. Jag känner att jag vill ha lite koll på vilka som läser ett tag. Vill inte behöva känna mig hämmad när jag skriver för det har jag gjort en tid så nu låser jag bloggen. Säkert inte för gott men just nu vill jag det.
Så vill du fortfarande läsa får du maila mig. Och är det så att jag inte vet vem du är kanske jag helt enkelt inte låter dig få lösen. Har du en blogg är det helt ok eller om din mailadress är kopplat till ett facebookkonto. Nej vi behöver inte bli vänner där men så att ja kan se vem du är.

Maila mig på pettiwoman@live.se

torsdag 18 oktober 2012

Torsdagsmys

Jag är frisk igen och är tillbaka på jobbet som vanligt och det är något tryggt och skönt över att dagarna är sig lika igen. Att de inte skiljer sig nämnvärt och avlöser varandra utan några större förändringar. 

Har krupit upp i soffan insvept i den mjuka morgonrocken och sköljt ner kardemummaskorporna med kryddigt kanelte. Jag har absolut inget emot de här ensamma kvällarna men nog hade jag gärna velat haft någon att lägga fötterna i knät på eller någon som smekte mig över ryggen precis innan jag somnar in. Men jag försöker lära mig att det förhållande jag har inte är av den typen då det alltid finns till hands. 

Det är mycket jag måste lära mig...

måndag 15 oktober 2012

Jahaa...

...jag kom inte undan alltså. Spelar ingen roll hur mycket man stretar emot och försöker hålla sig frisk när febern väl har bestämt sig för att inta din kropp. 

Djävla skit...

söndag 14 oktober 2012

Hope i...

Med riv i halsen och en feberömmande kropp tog jag mig iväg för att göra det där skriftliga provet och ja... jag klarade det. En tröst just nu när jag känner att kroppen håller på att invaderas av illasinnade basselusker. Jag älskar min pojkvän över allt annat men jag gillar mindre att han lyckats smitta mig med den där skiten han legat i några dagar nu. Men jag får väl skylla mig själv eftersom jag inte höll mig på behörigt avstånd när han låg snorandes i feber. Jag har varken tid eller lust att ligga sjuk så jag hoppas att det här som kryper i min kropp ger sig iväg snarast möjligt.

I kväll får jag ligga ensam i soffan och försöka kurera mig bäst jag kan. Inte ens hunden är hemma för han fick stanna hos älsklingen som pustar ut efter en fullspäckad vecka och jag saknar de båda just nu. Hade velat bli lite ompysslad. Nån som gjorde mackor och the. Kanske pillade lite under mina fötter för det är det absolut bästa jag vet. Men nu ligger jag ju här själv och ja... jag tycker fruktansvärt mycket synd om mig själv just nu!

Nu kryper jag ännu längre ner under täcket och försöker vila upp mig för i morgon är det måndag och jobbdag igen och jag har som sagt IIINGEN lust att vara hemma sjuk.

Så ja... gärna lite "krya på dig" omtanke nu =)

Så här mycket gjort blev det.,.




Om ditt o datt

Har lämnat av en stycke snygg pojkvän och två söta, underbara men ack så livliga pojkar vid golfbanan tillsammans med min lilla fyrbenta älskling så nu har jag äntligen den där lugna stunden hemma i soffan med dagens första kopp kaffe. Och jag önskar att det är nu den där superenergin liksom bara kom och överföll mig så att jag fick fart att sätta igång med det där som borde göras. Mitt hem ser mer ut som en jättelik garderob med kläder överallt och det står rentvätt sen över en vecka som behöver sorteras och.... Behöver jag säga mer?!

Ska ta tag i det där nu. Har några timmar på mig innan jag ger mig iväg på jobb till Friskis. Och idag mina vänner... idag ska jag göra det skriftliga provet för att få åka iväg på steg två. Och trots att det är fjärde diplomet/licensen jag läser till så är jag extra nervös just nu. Kanske för att det var ett tag sen. Kanske för att jag längtar och vill så väldigt mycket just nu. Kanske för att jag ALLTID ställer så jävla höga krav på mig själv och är livrädd för att misslyckas. Det värsta som kan hända är ju att det går galet och att jag får göra om. Men jag vill ju klara det NUU!

Så... en stunds vila till sen ska jag ta tag i det här bombnedslaget till lägenhet. Sen en sista titt bland böckerna om fysiologi och träningslära. Snälla håll tummarna...

lördag 13 oktober 2012

Bara du o jag

Jag vaknar och det är tidig morgon och fortfarande mörkt ute. Först fylls jag av oro av att bli väckt vid den tidpunkten och att du plötsligt sitter vid min sängkant. Men oron byts snabbt till en helt annan känsla. En varm våg av kärlek går genom min kropp och jag får svälja bort tårarna för jag blir så rörd. Samtidigt som det är så fruktansvärt tråkigt att det ska behöva ske så är jag samtidigt på något sätt så otroligt tacksam för att du också får känna på "den där känslan". Den som plågat mig så många gånger och som jag så ihärdigt försökt vifta bort. Känt mig dum och ibland funderat på om du aldrig någonsin känner just så. Nu vet jag. Och trots att jag inte önskar någon detsamma så är det ändå en slags bekräftelse att du just nu sitter där vid min sida och berättar om just det. 

Jag vill dra ner dig brevid mig. Hålla dig kvar och klamra mig fast runt din kropp och stryka dig över håret och viska i ditt öra att du aldrig någonsin behöver tvivla. Du är mitt allt och sen den dagen du kom in i mitt liv har jag aldrig velat ha någon annan där. Med dig är jag den jag alltid velat vara men var rädd att jag aldrig skulle bli. Nu finns det inte längre några tvivel. Jag är din, bara din och jag kommer göra allt för att du aldrig ska behöva känna eller tro något annat.

Det finns ingen annan. 
Det finns inget annat.
Bara du o jag...

fredag 12 oktober 2012

Lite förändring har ingen dött av

Har funderat lite ibland på att ändra inriktning här på bloggen. Jag vet att jag tappat en del läsare nu när jag inte längre har så många snaskiga detaljer att dela med mig av. Och jag har gjort ett medvetet val att inte vara fullt så privat och öppen som jag varit tidigare. Sen är den tråkiga sanningen också att jag vet att det finns de som älskat att vältra sig i mina olyckor och mitt dåliga mående och nu när jag mår bra och allt flyter på relativt smärtfritt så tillfredsställer jag inte den skaran längre. De kan jag både ha och missta.

Skrivandet kommer alltid att vara en stor del av mig men behovet att skriva av mig smärtan finns ju liksom inte längre kvar. Jag är otroligt tacksam för det jag har idag och jag vet att jag måste vara rädd om det, både jobbet och mitt privatliv, så därför är jag numera försiktig med att låta orden flöda allt för fritt.

Det finns så mycket annat i livet jag skulle kunna skriva om. Sånt som står mig varmt om hjärtat. Men det finns ju redan tusentals bloggar om träning, mode och skönhet och jag vill ju skriva så det berör. Om djupa känslor och tankar. Använda orden till att förmedla sånt som jag vet andra kan känna igen sig i. Men kanske jag kan hitta en kombination av djupt och ytligt. En mix av allvar och lättsamhet. Att jag kan fortsätta att sätta ord på mina känslor och upplevelser och förmedla det med ett visst språk och skriva om de där andra sakerna med ett annat. Förstår ni?

Att det ska vara så svårt. Jag får beslutsångest och vet varken ut eller in. Men jag tänker göra ett försök. Så i fortsättningen kommer ni att kunna läsa både mina djupare och personligare inlägg blandade med inlägg om träning, skönhet, mode och jag kommer kanske tom att lägga upp lite "dagens oufitbilder" om ni har tur ;)

Vem vet... snart kanske jag byter bloggnamn till "Styled by Pettiwoman"!




torsdag 11 oktober 2012

Im still loving you


Han är febervarm och har åkt hem tidigare från jobbet men tar sig ändå ut för att hämta upp mig. Jag har packat sova-borta-väskan och lagt ner kläder för mötet som jag ska på i Stockholm. Det kommer små saker i mellan. Sånt som inte betyder något för mig men som känns obekvämt för honom och det gör ont i mitt bröst att jag råkat göra saker som sårar. Men som alla gropar i vägen vi haft parera vi även det här lilla guppet. Och jag vill att han ska förstå hur hårt mitt hjärta slår av kärlek. Att inget skulle få mig att vackla eller vilja ta en annan väg. Jag vill gå vid hans sida och på något sätt hoppas jag att alla prövningar, stora som små bara stärker våra band. Så känner jag...

Jag kryper tätt intill hans febervarma kropp och stryker hans kind och jag undrar om han är medveten om hur mycket jag älskar allt med honom just där och då. Hur mjukt hans skägg är, hans doft, hur han sluter ögonen och hur hans hud känns under mina fingertoppar när jag för in handen under hans tröja. Jag vill ligga kvar där med honom. Ta hand om min lilla sjukling men jag måste gå upp och ge mig iväg men innan dess så gör jag kaffe och smörgåsar som vi äter ihop framför tv:n. Sen kör han mig till tåget och senare under dagen undrar jag om han tänker lika ofta på mig som jag tänker på honom. Han dyker ofta upp i mina tankar och jag blir varm i mitt bröst. Och när mötet är slut och jag sitter på tåget på vägen hem känner jag det igen. Den där känslan som är som sockerdricka i min kropp. Och jag vill att han ska veta så jag sänder honom ett sms...

*Jag är fortfarande lika förälskad i dig*


onsdag 10 oktober 2012

Förändring




Tillbaka i verkligheten igen efter helgen som var. Det var skönt att få komma hem och landa i soffan och i älsklingens famn i söndagskväll. Öm och trött i hela kroppen. Nu är det jobb som gäller. Jobb och åter jobb men det känns skönt att jag är inne i vanliga gängor igen. Och dagarna ser lika ut från morgon till kväll så jag kände att lite förändring skulle vara på plats så det fick bli en ny frisyr idag. Sist gjorde jag en fegvariant av att klippa lugg men nu gick jag "all in".

Ska sova med älsklingen i kväll. Han är snorig och så där allmänt gnällig som män blir när de är lite (läs dödssjuk) hängiga. I morgon blir det tåget till Stockholm för möte och jag gillar ju de där små tripperna.

Ja... det finns inte så mycket just nu jag känner jag behöver ventilera. Tror det betyder att allt är bra. Det är när jag grubblar och mår lite sämre som orden oftast tränger på. Så dagens största händelse är alltså min nya frisyr ;)

lördag 6 oktober 2012

Svett och ömhet

Tredje dagen av utbildning och kroppen känns hundra år äldre. Jag är öm överallt efter flera träningspass varje dag och tröttheten går inte att dölja längre utan på lektionerna faller ibland ögonlocken ner. Men det är roligt, härligt och lärorikt även om mycket blir repetition för mig men det kompenseras av alla sköna människor jag har runt mig. Alla åldrar, olika bakgrund och massa olika personligheter som blandas ihop i en enda stor röra. Och alla har en sak gemensamt... vi brinner för träning!

I morgon åker jag hem och jag börjar längta nu. Efter min säng, efter min Jocko och efter min älskling. Och så längtar jag lite efter tv för jag har inte sett på en tv sen jag kom i torsdags. I rummen på herrgården vi bor finns inga tv-apparater men på kvällarna när vi låst om oss har ingen ork funnits till det ändå. 

Nu ska jag bädda ner min stackars ömma kropp och ladda inför sista dagen i morgon. Gud så skönt det ska bli att få sätta sig på tåget hem i morgon eftermiddag. Men först en sista dag av utbildning och ännu mera träning, (aj aj aj)...

onsdag 3 oktober 2012

När allt mjuknar



Så blir saker och ting mjukare igen. Det kommer alltid bra dagar efter de där som känns tunga. Och nu har vi hunnit in i oktober också. Vart tog sommaren och allt det där man skulle göra då vägen? Ingen mening att se bakåt och sakna det som inte blev utan lika bra att blicka framåt och ta vara på det hösten har att erbjuda istället. För min del börjar det med flera dagars utbildning i träningens tecken och jag åker i morgon och kommer hem först på söndag igen. Som jag längtat...

Skriver från älsklingens nya "padda". Funderar på att skaffa en själv nu när min lilla "bloggdator" snart sjunger på sista refrängen. Jaja... den får följa med i helgen och sjunga lite till så mellan alla träningspass och teorilektioner ska jag säkert hinna med att blogga en rad.

måndag 1 oktober 2012

En sån där dag

Ibland kommer de där dagarna. Då det är extra tungt att stiga upp och det känns som att det sitter en stor sten över mitt bröst. Jag vill ligga kvar i sängen och på jobbet är jag inte riktigt människa förrens jag fått dagens första kopp kaffe. Kanske det är efterdyningar från några glas vin för mycket i helgen. Kanske det ihop med mitt eviga grubblande, analyserande och för mycket tänkande gör att allt känns lite kantigare idag. 

Dagen tar på något sätt slut och kanterna har mjukats upp lite när kvällen börjar närma sig. Men jag är trött. Känner mig lite avig och vill liksom bara krypa ihop. Vill sova. Behöver fylla på med lite ny energi och kanske en natts sömn kan råda bot på de kantigheter som är kvar. 

Det är helt enkelt bara en sån där dag...