Jag vaknar och det är tidig morgon och fortfarande mörkt ute. Först fylls jag av oro av att bli väckt vid den tidpunkten och att du plötsligt sitter vid min sängkant. Men oron byts snabbt till en helt annan känsla. En varm våg av kärlek går genom min kropp och jag får svälja bort tårarna för jag blir så rörd. Samtidigt som det är så fruktansvärt tråkigt att det ska behöva ske så är jag samtidigt på något sätt så otroligt tacksam för att du också får känna på "den där känslan". Den som plågat mig så många gånger och som jag så ihärdigt försökt vifta bort. Känt mig dum och ibland funderat på om du aldrig någonsin känner just så. Nu vet jag. Och trots att jag inte önskar någon detsamma så är det ändå en slags bekräftelse att du just nu sitter där vid min sida och berättar om just det.
Jag vill dra ner dig brevid mig. Hålla dig kvar och klamra mig fast runt din kropp och stryka dig över håret och viska i ditt öra att du aldrig någonsin behöver tvivla. Du är mitt allt och sen den dagen du kom in i mitt liv har jag aldrig velat ha någon annan där. Med dig är jag den jag alltid velat vara men var rädd att jag aldrig skulle bli. Nu finns det inte längre några tvivel. Jag är din, bara din och jag kommer göra allt för att du aldrig ska behöva känna eller tro något annat.
Det finns ingen annan.
Det finns inget annat.
Bara du o jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar