Jag är frisk igen och är tillbaka på jobbet som vanligt och det är något tryggt och skönt över att dagarna är sig lika igen. Att de inte skiljer sig nämnvärt och avlöser varandra utan några större förändringar.
Har krupit upp i soffan insvept i den mjuka morgonrocken och sköljt ner kardemummaskorporna med kryddigt kanelte. Jag har absolut inget emot de här ensamma kvällarna men nog hade jag gärna velat haft någon att lägga fötterna i knät på eller någon som smekte mig över ryggen precis innan jag somnar in. Men jag försöker lära mig att det förhållande jag har inte är av den typen då det alltid finns till hands.
Det är mycket jag måste lära mig...
1 kommentar:
Ja det är inte lätt det där med avstånd, när man inte får vardagsmyset man saknar. Jag har då aldrig vant mig. Kram
Skicka en kommentar