Eftersom jag inte just nu har någon tid att passa tidig morgon njuter jag av att få vakna av mig själv utan en klocka som ringer högt. Lurven kommer och ger mig morgonkel och medan vi myser i de varma lakanen tittar jag ut och försöker komma underfund med vad klockan är och vilket väder det är. Lagom stora gåtor att lösa när sömnen inte riktigt släppt taget om min halvdomnande kropp.
Jag tänker att jag kanske borde vara ledsen, uppgiven och orolig men jag är inte det. Kanske för att jag litar på min egen förmåga att lösa allt till det bästa. Kanske för att jag vet att saker och ting inte riktigt gått rätt till och att jag har rätten på min sida. Det finns alltid två sidor av en historia och så länge jag kan stå med rak rygg har jag inget att vara orolig för.
Jag känner en trygghet i det jag har just nu. Och det finns andra saker än "det här" som upptar mitt fokus. Dagen efter jag fått det tråkiga beskedet åkte jag iväg på fem dagars utbildning och jag har med ödmjukhet befunnit mig där trots att allt vi gjorde är sånt jag redan kan och har många års erfarenhet av. Men det är med glädje jag nu kan säga att det inte är långt kvar tills jag får hålla mina egna klasser igen. Så just nu låter jag det fylla mig istället för de tråkigheter jag måste ta mig igenom.
Så i allt det tråkiga njuter jag av de små ljusglimtarna. Jag mår bra och är lycklig trots att något betydelsefullt och viktigt har tagits ifrån mig. Och det är just för att jag känner mig trygg i det jag har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar