Jag kan inte låsa. Vill inte vara instängd och inlåst. Jag är en alldeles för "free spirit" för det. Ni visste det säkert. Förstod att det bara var tomma hot som aldrig skulle bli av. Men jag önskade det. Hoppades att jag kanske skulle klara av att skriva lite i det tysta. Vara lite anonym och lite mera vaksam över mina ord. Men jag kan inte. Jag klarar inte av att vara instängd.
Just därför befinner jag mig kanske just nu där jag är. För att jag älskar friheten, där jag kan få utlopp och kunna ta för mig utan trånga väggar som tar emot. Utan ramar och linjer som talar om vart jag ska gå.
Allt har en mening. Det är alltid något nytt som väntar. Kanske något bättre för jag strävar ju alltid framåt, uppåt. Jag ser inte längre motgångar som nederlag utan som lärdomar och erfarenhet.
Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill.
Men jag kommer ALDRIG att be om ursäkt för det...
2 kommentarer:
Det var det dummaste som jag har läst på länge. Tror du verkligen på det du skriver? Vilken bluff!!!
Öhh... nu vet jag inte riktigt hur du menar så du får gärna utveckla det lite.
Skicka en kommentar