fredag 31 augusti 2012

Jag vill skriva om...

Det finns så mycket att skriva om och samtidigt ingenting. Det snurrar ord i mitt huvud hela tiden men de är inte tillräckligt stora för att fylla ett helt inlägg. Vissa saker skulle jag vilja prata med min älskling om. Vissa saker skulle jag vilja berätta eller förmedla till mina vänner och vissa saker är bara för mig själv och kanske bara behöver skrivas om. Men så vet jag inte i vilken ände jag ska börja eller så blir det inget tillfälle... och så stanna orden inom mig själv.

Jag skulle vilja skriva om hur mycket jag trivs på mitt jobb. Om hur mycket det är att göra och om den lediga tiden som blir lidande men att det känns okej ändå.
Jag skulle vilja skriva om hur mycket jag saknar mina vänner. Saknar besöken på favoritcafét eller söndagsmyset på spa.
Jag skulle vilja skriva om att kärleken fortfarande är lika stark men att mina läppar brinner av längtan av kyssar och det inte riktigt besvaras som jag vill.
Jag skulle vilja skriva om att jag njuter av att cykla hem i regnet på min lediga dag efter att ha tillbringat natten vid hans sida.
Jag skulle vilja skriva om hur kroppen saknar rörelse för att tiden inte räcker till men att jag vet att jag snart är där igen.
Jag skulle vilja skriva om hur skönt det är att hösten är på väg och hur mycket jag ser fram emot att få klä mig i tjocka strumpor och fina kjolar.
Jag skulle vilja skriva om hur annorlunda allt numera är från innan då kärleken bara gjorde ont. Att det numera blivit en vardag och att jag har sett honom både laga mat och vika tvätt. Och jag funderar på att jag vill hitta en väg så att inte kärleken också bli till vardag.
Jag vill skriva om allt jag vill göra hemma och allt det där som inte bli gjort. Om tvätten som inte blir tvättad och skåpen som behöver rensas ut.
Jag vill skriva om alla fina klänningar och skor jag har i garderoben som inte blivit använda på ett tag. Om att jag vill göra mig fin och känna glädje över det. 
Jag vill skriva om den där känslan att tiden inte räcker till. Om saknaden efter BARA OSS någon gång. Om att få stilla läpparnas brännande längtan, om att få rå om bara varandra och känna pirret i magen igen. Det är så mycket måsten och den där vardagen tar stor plats. 


Så många ord...

Idag är jag ledig och just nu njuter jag bara av DET!

tisdag 28 augusti 2012

Till Dig


Tisdag dådå

Jag är på jobbet två timmar innan vi öppnar för att hinna med att förbereda de båda butikerna. Sen njuter jag av dagens första kopp kaffe innan det är dags att låsa upp de stora glasdörrarna. Sen går det i ett utan avbrott men det är en positiv stress och jag kommer på mig själv med att redan känna lite sorg över att behöva lämna om ett år. Jag trivs bra där mellan skohyllorna och jag trivs med att få ändra och förändra. Så här skulle jag alltid vilja ha det.

Det blir långa dagar och när jag cyklar hem i kväll genom parken försöker jag att andas in den friska kvällsluften som för att liksom slappna av och varva ner. När jag kommer hem orkar jag inget annat än att krypa upp i soffan under filten med en kopp kaffe. Men det är ok. 

Mer drama än så är det inte just nu. 


söndag 26 augusti 2012

Om tiden som försvann

Och så gick första veckan som ny på jobbet och jag har liksom inte riktigt hunnit andas. Det är givetvis ett angenämnt problem när tiden går fort och man känner att tiden försvinner utan att man hinner blinka. Första veckan har bestått av kaos med lite av allting. Datorsystem som inte fungerar vilket gör att allt blir lidande. Leveranser som strulat och personal som varit sjuk och personalens barn har varit sjuka så den där lediga dagen jag skulle haft blev liksom inställd. 

Och jag känner att mycket blir lidande. Ingen träning denna veckan. Hemmet har bara fått fungera som garderob där jag susat in och ut bara för att byta kläder. Min älskling och jag har fått nån enstaka natt ihop och fast att vi tillbringat de få lediga timmarna i helgen ihop känner jag ändå att jag fortfarande saknar honom. Fast att jag är honom nära så kan jag ändå ibland känna att jag liksom inte får nog. Vet inte om det beror på att mitt kelbehov är lite större än hans. När jag tycker att han kan komma och krypa ner hos mig en stund till verkar han mer vara redo för att möta dagen med allt vad det innebär. Ni vet den där "eftergrejjen" vi tjejer så gärna vill ha... tja det är väl som sagt "manligt och kvinnligt".

Denna vecka hoppas jag det blir lite mer normalt på jobbet så att jag kan komma ifatt mig själv. Hinna träna, hinna pyssla hemma lite och i helgen hoppas jag på en del kvalitetstid med älsklingen. Jag är i alla fall laddad för en ny vecka och på torsdag är det dags för ännu en stockholmstripp.

Hoppas ni haft en bra helg!

onsdag 22 augusti 2012

Det närmar sig höst

Det är inte bara på hyllorna i butiken som det märks att det närmar sig höst snart. Men det gör mig inget. Jag tycker både om skorna med tjock sula och den lite kallare tiden som snart är här. Jag tar vara på varje dag lite extra nu. Och jag fortsätter ett tag till med bara ben och klänningar som visar armarna men ser ändå fram emot att få ta på mig tjocka strumpor och några av de snygga stövlar vi fått in i butiken.

Jag tänker redan varje dag att det kommer att bli tråkigt att behöva lämna över och tillbaka butikerna i dess rätta händer sen när mitt vikariat är slut. Det dröjer minst ett år till. Kanske två. Men jag trivs redan så bra och känner verkligen hur rätt jag hamnat. Men det får jag ta då...

I morgon åker jag för tredje veckan i rad till Stockholm. Har jag tur hamnar jag på samma tåg hem som älsklingen för han befinner sig också där just nu för möte. Och på fredag har jag mitt första personalmöte så det behöver jag planera lite extra för. Men det känns bra. Väldigt bra...

Nu är det natten...


tisdag 21 augusti 2012

Coccosyogurt, prickikorvsmörgås och kaffe. Uppkrupen i soffan låter jag benen vila högt efter en lite för lång dag på hårt stengolv bland skohyllor och barnbidragstokiga småbarnsmammor. Och jag tänker att det här är det bästa med att ha fått börja jobba igen. Att få pusta ut hemma i den lugna vrån och njuta av att arbetsdagen är slut. Äntligen får jag känna den känslan igen.

Och det känns så väldigt mycket bättre den här gången. För även om jag var glad över det förra butikschefsjobbet och trodde att jag hamnat rätt så känns det här så mycket mera JAG. Och jag har en energi jag aldrig riktigt kände då. Här är mera att ta tag i och så mycket mer att göra och hålla reda på men jag känner redan nu att jag KAN. Jag behöver inte lära mig lika mycket svåra saker men däremot får jag känna på så mycket mer hur det är att vara chef. På gott och ont. Men gud så jag trivs med det. Jag har lärt mig en del sen sist och vissa saker den hårda vägen så nu är jag mer rustad.

Nu ska jag inte tjata om mer jobb men det uppfyller mig ju såklart en del just nu. Nu ska jag fortsätta att njuta av den lediga kvällen och snart kommer min älskling. Han har haft sitt första personalmöte som chef i kväll på sitt nya jobb så jag är nyfiken på hur det har gått för honom. Vi har inte setts på några dagar så nu är jag lite kramsugen så det ska bli mysigt att få ha honom hos mig igen.

Ha en trevlig kväll på er!

måndag 20 augusti 2012

Egen nyckel

Så står jag då äntligen där med en egen nyckel i min hand. Jag trär den på min nyckelknippa och känner att nu är det liksom på allvar. Och jag slängs in direkt och jag hinner inte riktigt tänka utan handlar nog mer på direkt instinkt. Klockan sex blir jag lämnad ensam för att stänga trots att jag aldrig gjort det förr men tänker att det får gå som det går. Och det går bra. Hittar lösningarna själv genom att pröva mig fram och när klockan är en halvtimmer efter stängning är allt liksom klart.

Första dagen är över och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Märker att det är en del att ta tag i. Saker jag vill ha på mitt sätt men jag måste nog gå varsamt fram. Förändringar tas inte alltid emot med glädje. Men det kommer att gå bra. Det måste gå bra.

söndag 19 augusti 2012

Att inte sväva lika lätt

Jag svävar oftast ganska lätt numera. En bit ovanför marken liksom uppburen av allt det där som gör mig lycklig och glad. Av all den där kärleken som jag fortfarande så starkt känner i mitt bröst. Den där kärleken som ska göra att man överlever allt. Jag hoppas och vill att det ska vara så. Men är det så?

Jag har överlevt så mycket som känts jobbigt och tungt. Gått genom eldar som gett mig både sveda och värk. Jag har kämpat hårt för det jag så gärna ha velat ha och aldrig någonsin under den där kämpiga tiden tappade jag min tro. Och jag sa ofta att om jag står där i slutet och fått det jag kämpat för så hårt... då är det värt varenda stund av smärta och sorg. Att vinna den kampen gjorde mig stark och det har jag nytta av nu.

Men det finns stunder då jag tvivlar och hjärtat känns tungt. Då det visar sig att det alltid finns en ny strid att ta och jag frågar mig om det är så att kärleken verkligen övervinner allt. 

Jag vill så gärna att hjärtat gör ont och jag är beredd att ta alla de där striderna stora som små. Men jag kommer aldrig själv att vinna den kampen hur mycket jag än kämpar och slåss. Och jag känner maktlösheten slita i min kropp och kan bara stå vid sidan och se på. Känner hur jag inte längre svävar lika lätt. Känner hur det tynger och bröstet känns tungt.

Lätta min börda så jag kan sväva igen...
Ensam klarar jag inte det här!


lördag 18 augusti 2012

Om att skriva nya kapitel

Jag skriver nya kapitel hela tiden. Att få njuta av lediga helger igen är bara ett av alla. Att börja en lördagmorgon med spinning är ett annat och smaken av blodsmak i munnen smakar bättre än finaste chokladen. Äntligen känner jag att jag är på väg in i det normala igen och det är det bästa kapitel av de alla att få skriva. Jag behöver köpa en ny kalender för att kunna planera och få ihop allt jag vill göra. I den jag har slutar dagarna kl fyra och mina kommer numera att vara så mycket längre än så. Ska köpa en med fin pärm och med blått bläck ska jag pränta ner allt det där jag vill hinna göra.

På måndag lämnar jag allt vad introduktion och gå vid sidan heter och kliver in i min egen butik. Då är det skarpt läge och jag ska ensam styra mitt skepp. Det är mycket att tänka på och tunga bitar att ta tag i. Min mamma frågade mig om det inte bara räcker att tycka om skor. Jag önskar det var så för då skulle jag redan vara proffs på mitt jobb. Men jag tar en dag i taget. Andas och tar det lugnt. Till slut faller alla bitar på plats och allt går på rutin. Men det behöver jag inte tänka på förrän på måndag. Först ska jag fortsätta skriva nya kapitel och njuta av en ledig helg.

torsdag 16 augusti 2012

Det enda jag vill...

...just nu!
Lovar att återkomma snart...

måndag 13 augusti 2012

Trött men nöjd

Det känns att jag inte riktigt är van vid att gå upp tidigt och det innebär också att jag inte är van att gå i säng i  tid. Så idag när jag som mest behövde vara på allerten då jag fortfarande befinner mig i upplärningsstadiet och går brevid annan butikschef har jag verkligen fått anstränga mig för att inte visa min trötthet. Jag har dolt mina gäspningar och hela tiden sett till att bryggaren varit laddad med uppiggande kaffe. Men det har gått bra. Det känns verkligen att jag är rätt och jag hoppas den känslan håller i sig när jag tar klivet nästa vecka och själv ska styra skeppet bestående av två butiker. 

I morgon är det dags för besök i Stockholm igen för första mötet och det ska bli väldigt roligt att få träffa alla andra butikschefer. Så i kväll ska jag försöka att krypa i säng i vettig tid för att sitta och gäspa på mötet går då rakt inte för sig. Det tar väl nån vecka så kommer man in i det där med att se till att vara i säng i tid och vakna pigg och utvilad. Så känner väl alla första dagarna efter semester. Min semester har bara varit lite extra lång...

Så...godnatt då!

söndag 12 augusti 2012

Så gick helgen

 Stockholm känns lika välbekant som när jag för många år sen bodde där permanent. Men vi är mer vänner nu än då. Nu behöver jag inte längre fundera på om jag egentligen är den där storstadstjejen som jag alltid trott fast det sen visar sig att en panikartad hemlängtan är mycket större. Nu njuter jag istället av det tillfälliga besöket och störs inte av att behöva trängas på en sommarvarm tunnelbana.

 Jag tillbringar två dagar i den lite finare skobutiken med fotriktiga skor i mjukt väldoftande skinn och glädjs åt att jag till min förvåning klarar av att sälja fler än både ett och två par av de dyra skorna till samma person. Jag inser också att mina höga klackar inte fungerar att klättra på stegar med mellan de höga lagerhyllorna så för personalpris köper jag ett par av de dyra sandalerna som jag annars aldrig skulle lägga så mycket pengar på. Mina fötter sjunger av glädje resten av dagen efter att jag låtit de få glida ner mellan de mjuka skinnremmarna.

 Jag sätter mig på tåget hem och kan börja räkna ner tills jag få se min älskling igen. Vi har bestämt att vi ska välkomna helgen med att äta på restaurang ihop så jag stillar bara den värsta hungern med ett litet mellanmål. Äntligen kan jag pusta ut och låta allt jag lärt mig under de två senaste dagarna sjunka in och landa ordentligt. Jag är glad för dagarna i stora staden men ännu mer glad över att jag är på väg hem igen. Hem till min älskling.

 Han hämtar mig på stationen och efter en snabb dusch hos honom tar vi varandra i hand och promenerar till golfrestaurangen som ligger alldeles i närheten av där han bor. Jag njuter av den goda maten, njuter av att få ta ett glas vin men mest njuter jag av hans sällskap. Av att få ha honom nära och prata om dagarna jag haft. Njuter av att vi sitter helt själva i en restaurang för med honom vid min sida behöver jag inget annat sällskap. Och när vi några timmar senare går över den dimmtäckta golfbanan på vägen hem lägger han sin arm om mina axlar och värmer mig i den kylfuktiga sommarkvällen. Jag vill pussa på honom hela tiden och stoppar ner min hand i hans bakficka och så slår det mig... Tänk... här går jag... med min pojkvän, som jag älskar över allt annat och ibland kommer det sådana ögonblick då jag inte riktigt fattar att det faktiskt är sant. Det finns inte riktigt ord för hur lycklig det gör mig.

Så lämnar jag honom på jobbet och jag själv gör mig i ordning för ännu en kväll och natt med jobb på krogen. Inte för att jag längre behöver jobba extra utan mer för att vara snäll. Men jag känner i hela min värkande kropp efter några timmar av serverande att det är dags att lägga det där bakom mig för ett tag. Jag kommer varken att orka eller att hinna nu när jag åter igen har ett riktigt jobb. Jag står ut de där sista timmarna som inte slutar förens flera timmar efter midnatt bara för att jag vet att jag snart inte behöver hälla upp en endaste öl mer eller blanda en endaste drink till..

Hoppas ni alla haft en fin helg!

torsdag 9 augusti 2012

Första dagen

Jag kliver på tåget klädd i dräkt och höga klackar på väg till Stockholm för två dagars butiksutbildning så att jag om nån vecka är redo att själv ta hand om två butiker med personal. I väskan ligger smörgåsar som min älskling gjort och jag njuter av att en stund senare få skölja ner de med dagens första kopp kaffe. Och jag tänker... just nu i denna stund är allt perfekt. Just nu har jag ingenting att klaga på och de enda skavanker jag kan komma på är de jag senare i det skakiga tåget med fast hand försöker sminka över. För annars är livet just nu bara så där bra som man önskar att det alltid var. Jag har ett nytt jobb och får jobba med sånt jag verkligen brinner för. Det dröjer inte länge nu förrän jag får börja instruera igen och jobbet på Friskis ger mig  massor av glädje och energi. Och så får jag äntligen efter många svårigheter vara tillsammans med mannen i mitt liv och det gör mig så otroligt lycklig och harmonisk.

Huvudet är tungt och det går bara runt av all information jag fått under min första dag men jag känner mig ganska nöjd och lugn i allt det där. Det känns rätt och jag längtar efter att få börja i mina egna butiker och få bita tag i allt det där jag saknat så. Få jobba. Få leda och motivera. Få ta hand om min personal och göra nytta igen. Gud så skönt.

Nu ska jag fortsätta njuta av att få bo på hotell igen. Det var länge sen och sist var det tillsammans med älsklingen. Tänk så många nätter vi tillbringat ihop på hotell. Jag trodde aldrig jag skulle sakna det... men det gör jag faktiskt ibland. Men i kväll somnar jag ensam i hotellsängen.

Godnatt på er!




tisdag 7 augusti 2012

Regndag = städdag

När det ringer på dörren och jag fortfarande ligger yrvaken i sängen får jag äntligen en anledning att ta min trötta kropp från sovrummet. Annars hade jag gärna legat kvar en stund till. Men det är inte speciellt kul att behöva släppa in tre hantverkare till en lägenhet som ser ut som något socialen skulle gilla att sätta tänderna i. Att jag själv ser ut som något misslyckat vetenskapsexperiment gör mig inget men att behöva visa upp mitt enormt stökiga hem STÖR MIG!!

Så... idag får det bli en städdag och jag har tur med vädret för det är som det varit resten av den här sommaren... alltså SKIT! Har fått i mig frukost, hunden är rastad och kaffet är uppdrucket så nu finns det liksom inget mer som står i vägen för att ta tag i saneringen av det hem som ligger under alla de klädhögar jag får hoppa över för att ta mig mellan rummen. 

Alltså... den som ser mig inne på Facebook eller ser att jag skriver ett blogginlägg som INTE handlar om att jag städat klart eller ser mig ladda upp en bild på instagram som INTE visar en nystädad lägenhet ger jag full frihet att sätta en kula i pannan på mig. 

Nuskajagstädapusshej...

måndag 6 augusti 2012

I nöd och lust


Det går inte att prata om bröllop utan att nämna kärlek. Och det bröllopet jag och min älskling var på i helgen var väldigt vackert och kärleksfullt. Inte minst för att brudparet var så lyckliga utan även för att mitt hjärta höll på att sprängas av kärlek i mitt bröst varje gång jag mötte min älsklings blick. Jag kunde inte ha haft en bättre bordskavaljer än honom och vi hade det så otroligt mysigt och trevligt ihop.

Jag höll ett tal och sjöng för brudparet och jag talade om för dem att jag önskade mig detsamma av dem på mitt bröllop. Om jag nu får något bröllop någon gång vill säga men jag kan åtminstone med handen på hjärtat säga att det är första gången i mitt liv som jag har en man som har väckt de tankarna hos mig. Jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går och för varje liten motgång och liten strid vi lyckas rida ut känns det som om jag kommer honom närmare. För det är ju som sagt som prästen säger...

I nöd och lust... 

torsdag 2 augusti 2012

En sån där torsdag

Allt blir bara snurr som jag skriver och jag raderar och försöker igen för idag är en sån där torsdag då saker inte blir som jag tänkt mig men ändå liksom blir bra till slut. En röd klänning som inte skulle få vara med längre men som nu är insydd och ska få följa med mig på bröllop på lördag. En hund som fick följa med både till jobbet och till krogen i kväll och jag som bara skulle hem och lägga mig i soffan.

Jag tänker när jag parerar de höga klackarna på de ojämna stenplattorna på väg till toaletten att jag gillade det inte ens när jag var singel. Att vara på krogen alltså. Jag hade hunden med mig ibland då också för det var alltid nån som kom fram och ville klappa. Ja hunden alltså.
Nu sitter jag mest med vinglaset i handen och förstrött tittar ut över folkhavet och undrar lite vad jag gör där. Men är det sommar och det inte regnar och man har en väninna som vill gå ut och titta på lite folk då följer man med och hoppas för hennes skull att det finns något fint att titta på. 

Jag vill inte tjata... men jo... jag saknar min älskling. 
I morgon ska vi på bio med pojkarna.
Jag ser verkligen fram emot det...

Godnatt och over and out!

onsdag 1 augusti 2012

Välkommen Augusti


Den är här nu och jag hoppas den kommer att bli en härlig månad. Den påminner lite om att det är slutet på sommaren men den kan också visa sig från sin bästa sida och göra sommarens sista veckor riktigt härliga. Jag hoppas på det. Jag vill ha de där ljumma kvällarna, de lite kallare nätterna men solen som fortfarande står relativt högt. Jag vill hinna med lite till innan jag välkomnar hösten även om jag så smått börjar längta efter att få borra in näsan i tjocka halsdukar och att få tända de där väldoftande ljusen när det börjar bli mörkare ute. Lite mer sommar vill jag ha.

Så välkommen Augusti!


 

Lost in feelings

Så länge sen nu att jag glömt bort hur det är. Det där med att vara två och att kompromissa och att lära sig av varandra. Jag är som Bambi på hal is och vet inte riktigt hur jag ska hantera allt som kommer i vår väg. Rädslan blandas med frustration och där jag borde tala blir jag istället tyst vilket slutar med att jag exploderar på helt fel ställe. Sen faller jag ihop som en sprucken ballong i hans famn och gråter av skam över mitt dramatiska överspel. Hjälp mig ber jag honom desperat och hoppas på någon form av karta där jag kan hitta rätt igen bland alla känslor som rusar iväg.

I andra förhållande kunde jag söka bråk. Trigga igång min partner i ren tristess. Ville ha drama och bergodalbana så fort lugnet blev mig övermäktigt. Idag kryper jag ihop likt en rädd hare och känner inte längre igen mitt tuffa hårda jag. Kärleken till honom har gjort mig mer sårbar och det är på gott och ont. Jag är glad att jag inte längre är den som jämt söker gräl men jag vill inte heller vara den som håller inne med sånt jag känner. Det slutar bara med mer gräl än vad som är nödvändigt när bubblan väl spricker.

Men han förstår. Och jag talar oftast till slut ut om det som tynger. Och jag vet att vi är två om att både göra rätt och fel. Konstigt vore annars och det är väl så det är när man lever med någon man håller kär. Och vi lär oss fortfarande om vilken väg som är bäst för oss att gå och det är inte alltid lätt eftersom vi innan gått på så skilda vägar. Nu ska vi gå tillsammans och det gäller att hålla jämna steg. Men ibland snubblar man till och det är då man stöttar upp varandra för att inte falla helt.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag vill fortsätta gå på vår gemensamm väg tillsammans med honom hur gropig den än kan bli. Och jag lovar både honom och mig att inte hålla inne med känslor mer så att jag till slut exploderar på helt fel sätt. 
Det är mitt löfte. Hans får bli något helt annat...