Så står jag då äntligen där med en egen nyckel i min hand. Jag trär den på min nyckelknippa och känner att nu är det liksom på allvar. Och jag slängs in direkt och jag hinner inte riktigt tänka utan handlar nog mer på direkt instinkt. Klockan sex blir jag lämnad ensam för att stänga trots att jag aldrig gjort det förr men tänker att det får gå som det går. Och det går bra. Hittar lösningarna själv genom att pröva mig fram och när klockan är en halvtimmer efter stängning är allt liksom klart.
Första dagen är över och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Märker att det är en del att ta tag i. Saker jag vill ha på mitt sätt men jag måste nog gå varsamt fram. Förändringar tas inte alltid emot med glädje. Men det kommer att gå bra. Det måste gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar