Jag är på jobbet två timmar innan vi öppnar för att hinna med att förbereda de båda butikerna. Sen njuter jag av dagens första kopp kaffe innan det är dags att låsa upp de stora glasdörrarna. Sen går det i ett utan avbrott men det är en positiv stress och jag kommer på mig själv med att redan känna lite sorg över att behöva lämna om ett år. Jag trivs bra där mellan skohyllorna och jag trivs med att få ändra och förändra. Så här skulle jag alltid vilja ha det.
Det blir långa dagar och när jag cyklar hem i kväll genom parken försöker jag att andas in den friska kvällsluften som för att liksom slappna av och varva ner. När jag kommer hem orkar jag inget annat än att krypa upp i soffan under filten med en kopp kaffe. Men det är ok.
Mer drama än så är det inte just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar