tisdag 8 juli 2014

Lilla lillebror!



Jag reser mellan Uppsala och Kiruna hela tiden och ibland har jag nåt kundbesök i Värmland i nån liten håla. Lillebror bestämde sig för att lämna vår hemstad och jag tror han blundade, pekade på kartan och flyttade dit där hans finger hamnade. För några andra anknytningar till Karlstad hade han inte. Så där bor han. Lilla lillebror som inte är så liten längre. Herre gud, det känns som det var igår jag gick i åttonde klass och fick ett samtal till skolan om att jag fått en lillebror. Det känns inte som det är 27 år sen han låg på mitt bröst inne på BB och sov och borrade in sin lilla röda näsa i min stickade tröja. Så nu när jag hade kundbesök inbokade 8 mil från Karlstad bestämde jag mig för att överraska lilla lillebror. Och nog blev han överraskad alltid. Och glad hoppas jag för storasyster träffar han numera max två gånger om året. Så för första gången blir jag bjuden på mat av lilla lillebror och jag blir mäkta imponerad av hans goda men ack så starka taisoppa. Och så är han snäll och låter mig sova i sängen och han tar soffan i den lilla studentettan. Lilla söta älskade lillebror!!


onsdag 2 juli 2014

Lilla grisen jag...

              
  Fördelen med att bo själv på hotell ibland är att kunna skita i att duscha efter träning, krypa ner i sängen med ett glas vin, ta på läsglasen och bara vara allmänt osexig och småäcklig. Det bespara jag älsklingen men ibland behöver man få vara lite "wild and crazy". I morgon åker jag hem efter tre nätter i Funäsdalen och med en del bra odrar i jobbväskan. En ny kund idag och troligtvis en till i morgon så chefen borde vara nöjd. 

I morgon åker jag som sagt hem och älsklingen och jag har en ensam helg ihop att se fram emot. Vi har väl ordnat upp den där lilla fnurran om de där struntsakerna jag skrev om igår. Inget större bekymmer men dock något att ta upp på samtalet på fredag tror jag. Tycker det känns bra att ha någon att bolla med. Någon utomstående som kan se saker på ett opartiskt sätt. Tror alla par skulle må bra av att gå och prata med någon och jag är så otroligt stolt och tacksam över att jag har en sambo som förstår värdet av det. Män över lag annars är väl inte direkt superpositiva till den typen av aktivitet. Så jag tycker älsklingen verkligen visar att han sätter värde på vår relation och älskar och respekterar mig. Därför tar jag mig friheten att skriva om något så privat. För att jag är stolt och tycker att det borde vara det självklaraste i världen och inget konstigt eller skamligt. Vi är rädda om vår relation och vill ta hand om den och ta tag i saker som skaver innan det är för sent. Lite i förebyggande syfte helt enkelt. Alla har sina små strider men innan de utvecklas till världskrig kan det vara bra att ta lite hjälp utifrån. 

Nu ska jag dricka upp mitt vin...


tisdag 1 juli 2014

Om ett brinnande hjärta och sociala medier!


En vecka i Grekland och vi var tillbaka i det lugna, varma och trygga igen. Att känna pirret varje gång jag tittade på honom var underbart och att få känna precis som alltid förr. Och han var sitt kärleksfullaste jag och ingen kan få mig att känna mig så vacker, så älskad och uppvaktad som han kan få. Jag ville stanna tiden. Ta med den där känslan hem och hoppas på att den kan få oss att överleva vardagen och slippa de där stunderna då det gnager i hjärtat för att bråken avlöser varandra. Att få vara tillbaka där vi en gång började fick mitt hjärta att svämma över av kärlek och just då... just då fanns inga tvivel om någonting. Allt är så självklart och vad man bråkat om tidigare fanns inget minne av kvar. 

Och vi kommer hem och känslan finns kvar. Så när vi sitter där i stolarna framför henne vi ska öppna våra hjärtan för så finns just då inga stora problem alls. Bara sånt där som liksom känns lite onödigt smått. Men det är skönt att få prata ut och tiden går så fort. Hon säger att vår kärlek är stark och nog är det väl så. Han är mitt allt och jag hoppas jag är hans. 

Så varför låter vi skitsaker störa allt som är bra? Skitsaker är vad det är. Och jag har så svårt att förstå. Han är mitt allt, det enda som betyder nåt. Och de som känner mig kan se... att det som var viktigt för mig en gång det finns inte mer. Jag behöver inte den där bekräftelsen som förr. Han ger mig ju allt det där. Som kvinna och som sexuell varelse. Och med det är jag mer än nöjd. Men han verkar inte förstå och det sårar mig så fruktansvärt hårt. Att jag är öppen och social, att jag bjuder på mig själv och att jag älskar hela världen är inget som ska påverka oss.  Och jag vill fortsätta att vara JAG! Den jag är...

Sociala medier. Hur många förhållande kommer att gå sönder pga det? Hur många bråkar om vem som skrev vad och om varför det läggs upp ditt eller datt eller NÄR det läggs upp? Ska man ha varandra på IG och FB om man hela tiden stör sig på vad partnern lägger ut? Är det meningen att sociala medier ska vara orsaken till gräl och irritation? Jag tycker inte det. Så länge jag inte lägger ut utmanade bilder på mig själv, så länge jag är tydlig med att jag inte är tillgänglig utan har en partner så tycker jag man kan lägga ut det mesta, när jag vill och hur jag vill. Vill jag säga godnatt eller godmorgon till hela världen så ska jag kunna göra det utan att bli ifrågasatt. Jag vill kunna lägga ut en eller hundra bilder på en dag om jag skulle vilja utan att bli anklagad för att bara vilja få bekräftelse. Är inte det hela grejen med sociala medier, att dela med sig av sin vardag. Och vem bestämmer vad som är ok eller inte?

Vad tycker ni? Hur resonera ni som är i en relation? Vad tycker er partner?
För det känns som jag tillhör någon form av minoritet just nu...