Jag älskar att vara jag

Jag är trött så jag kryper ner under täcket på hotellet jag precis checkat in på. Det tredje denna vecka och jag har kört bil 40 mil de senaste timmarna och det enda jag sett är skog, höga berg och en och annan ren som stått och betat vid vägkanten. En helt ny värld för mig men en vanlig syn de närmaste dagarna. Timmarna jag befinner mig i bilen har blivit otroligt många men det stör mig inte nämnvärt. Jag tar det lugnt, stannar och sover när jag känner att det blir för jobbigt för det sista jag vill är att somna bakom ratten. Det här är ett liv jag trivs ganska bra med. Fritt och självständigt. Fri som en fågel flyger jag fram likt en vägens riddare. Som en pirat som styr sitt stora skepp framåt mot nya upptåg. Min bil är stor som ett slagskepp och den har liksom blivit min fristad. Mitt andra hem. Tiden på vägarna fördriver jag genom att lyssna på ljudböcker. Har precis avslutat Camilla Henemarks "Adjö det ljuva livet". En underbart stark berättelse och jag slås av hur otroligt lika hon och jag är på många sätt. Nu har jag varken legat med Kungen eller tvättat Mick Jaggers kalsonger men många andra saker hon beskriver kunde lika väl varit mina egna ord.

En av de sakerna tänker jag på i kväll när min älskling och jag säger godnatt via sms och jag märker en tendens av hans ogillande när han förstår att jag tillbringat några timmar med att prata med okända människor här på hotellet över ett glas vin. Han har svårt att förstå den sida hos mig. Att jag kan prata med kreti och pleti om ditt och datt utan att känna personen det minsta. Men det är sån jag är. Social, framåt och jag älskar människor. Alla. Oavsett ålder eller kön. Det är ju därför jag älskar mitt jobb. Inte bara för att få sälja utan för mötet med människor. Jag har aldrig varit speciellt resultatinriktad utan de affärer jag gör bygger helt och hållet på relationer. För att jag älskar mötet med människor. Men precis som Camilla så blir jag ibland missuppfattad som flirtig men det handlar inte alls om det. Och precis som hon ber jag inte om ursäkt för att jag finns till utan tar för mig av livet på alla sätt. Och precis som hon beskriver så kan jag ibland inte förklara varför jag ibland hamnar i situationer ingen annan människa skulle vara i närheten av. På gott och ont. Jag är bara jag. Och just nu älskar jag faktiskt att vara jag...