Att få vara på hemmaplan är inget jag är bortskämd med. Men denna vecka är det en nalkande flytt som får ta lite av min arbetstid i anspråk. På dagarna gör jag kundbesök men kvällarna består av att packa kartonger och idag körde vi äntligen det första lasset till vårt nya gemensamma hem. Och det är så fint. Jag längtar tills i helgen när allt är på plats och det enda som återstår är att pyssla och få i ording. Ska bli underbart att få sitta i köket och höra vedspisens knastrande. Få dricka en kopp kaffe med min älskling i ett hem som är VÅRT!
Och så det där med att inte räcka till... som mitt förra inlägg handlade om. Om att jag ibland känner att jag jobbar och jobbar men liksom inte får någon kredd för att jag offrar både mitt sociala liv och livet ihop med älsklingen för att jag aldrig är hemma. Men nu kom det äntligen. Betalningen som gör mödan värt. Ett mail från chefen med beröm för att jag ökat försäljningen på mitt distrikt med 256% jämfört med förra året. Och jag har även sålt mer i snitt per månad än en av mina manliga kollegor som är en av de gamla ägarna av företaget och jobbat med det här i över 20 år. Jag sträcker på mig oh klappar mig själv på axeln... jag är nog inte så tokig ändå!
Nu ska jag packa några kartonger till och snart kan jag mysa ordentligt i vårt nya hem...
5 kommentarer:
Det låter helt underbart, ert gemensamma hem.
Bra att de uppmärksammar att du är duktig - det är du värd. Jag tror dock att den viktigaste klappen på axeln är den som kommer från en själv. Om man måste välja en person som ska vara nöjd med en under resten av livet, så ska man välja sig själv. Det är ju där det bottnar. Och är man duktig så kommer det alltid fram.
Det ska bli så himla spännande att läsa om ert nya, gemensamma liv tillsammans!
Kram.
Haha men Gud så konstigt. Precis när jag loggade in nu tänkte jag på just dig och så har du kommenterat :)
Måste varit tankeöverföring...
Ja det är skräckblandad förtjusning. Länge sen jag var sambo och det är alltid lite pirrig hur det ska gå. Men jag känner i hjärtat att jag verkligen vill det här. Kommer bli mysigt tror jag :)
Massa kramar!!
Wow, vilka siffror!
Vilket kanonjobb du gjort/gör!
Grattis, vad kul!
Skönt att du äntligen får lite uppskattning för det jobb du lägger ner och de uppoffringar som dit jobb kräver.
Tack snälla.
Kram på er!!
Skicka en kommentar