Och så äntligen...

Trött på regn...

Räknar ner dagarna nu och snart sitter vi i bilen.

På väg söderut.

Planer som börjar ta form.

Längtar... 

Så sitter vi äntligen där.

Alla fyra vid hans köksbord.

Han och jag.

Hans två pojkar som plockat fram fika till oss.

Första gången ihop.

Vill inte lämna ut för mycket om de två.

Bara säga...

Så fina, så otroligt söta och härliga.

Jag tar de till mitt hjärta och hoppas på detsamma.

Så en runda på stan.

Med hatten på.

Handlar skor på mitt nya jobb.

Sandaler när jag nu ska använda de?

Avslutar kvällen hos älsklingen en stund.

Den äldste är där men vi ger det tid.

Vi har all tid i världen att vara tillsammans.

Så de kör mig hem.

Pussar älsklingen hejdå.

Saknar honom nu och räknar dagarna.

Snart sover vi ihop igen.

Det har varit värt all väntan.

All smärta och alla dagar med oro och sorg finns inte mer.

Nu finns det bara en väg.

Framåt...

Tillsammans...