Åh den där tröttheten. Var kommer den ifrån? Smyger sig på framåt eftermiddagen och får mig att krypa ner under pläden i soffan. Bara en liiiten stund. Zzzz.... Vaknar och inser att jag sovit över träningen som jag sett fram emot hela dagen. Blir sur på mig själv men kompenserar med en långpromenad med hunden istället.
Kvällsfikan, dagens näst bästa kopp kaffe efter morgonkoppen. Och jag dricker ur hans mugg. För att liksom vara nära. Han befinner sig på ett hotell i en annan stad och trots att vi setts nästan hela helgen... saknar jag honom. Men bara den där mysiga saknaden. Den som är nyttig och bra att få känna ibland.
Nu är kaffet urdrucket och tänk om jag kunde få lite nytta gjort. Ibland önskar jag att jag kunde ge mig själv en riktigt hård spark i röven. Är ni lika sega med att komma igång med sånt som är mindre kul?
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar