Midsommar, varma solstrålar, mina sandalklädda fötter och honungsrostade jordnötter som sköljs ner med rosevin. Mina favoriter som jag delar med någon som tycker om de lika mycket som jag. Vi är bara tre stycken men det sällskapet räcker gott och väl. Vi har alltid trevligt ihop. Vi tre.
Det kommer alltid att finnas små saker som skaver. Små saker som jag kan blunda för. Så är det för alla. Han säger om och om igen de där tre orden. Som för att liksom övertyga mig och så trycker han sina läppar som smakar öl och whisky mot mina. Och så dansar vi. Jag tycker om hur han trycker sig mot mig och lägger ena armen om min rygg och för mig runt på golvet. Och så skrattar vi och han sjunger högt i mitt öra. Men så är det ju de där små sakerna som skaver.
Fast det är skillnad nu från förr. Med mig. Med hur jag känner och tänker. Hur annorlunda det är för att det är med honom. Jag tvivlar aldrig trots de där små skaven och jag tänker på det när vi står där och gungar på golvet i varandras famn. När jag ser honom i ögonen vet jag att det är på riktigt. Jag tänker inte längre OM jag vill leva med de där små skaven eller om jag ska gå. Som jag gjort med andra förr. Numera tänker jag HUR. Hur ska vi göra för att kunna hantera det som skaver? HUR undviker man små skavsår som kan göra ont?
Jag vaknar själv i sängen brevid och jag skulle kunna vara arg. Men jag vill inte vara arg. Fast när jag senare envist går den långa vägen hem ser jag det i fönstrens spegelbild när jag går förbi. Hur mina konturer i ansiktet ser hårdare ut än igår. Det är inte ilska men något annat och det syns så väl men jag vet att det mjuknar upp igen. Bara vi kan komma på HUR?
Jag älskar honom så och jag vet det så väl och därför känner jag tryggheten i att jag numera tänker HUR istället för OM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar