Sår som behöver läkas

Jag längtar efter sömn, kaffe och att alla mina sår snart har läkt. Jag är trött efter många timmars jobb på krogen i går och nattens sömn blev inte så lång. Jag har gråtit massa tårar men det är nog för att det behövs. Min kropp fungerar liksom så när den läker och läkningen gör ont. Och saker som kanske är ganska små blir liksom stora i allt det där.

Önskar ibland att jag inte var en sån känslomänniska. Att inte alla nerver låg utanpå utan mer skyddade inuti. Igår var jag på Lilla söts dop och jag gråter i kyrkan av allt det stora och vackra och säkert av de kärleksfulla orden i sången som han med gitarren sjunger så fint. Och jag kan inte hjälpa att det är sån jag är. Att känslor får styra och att jag inte alltid kan hejda när de dundrar fram.

Ni vet när man har ett gammalt sår. När skorpan börjar bli mörkare brun och hård för att skydda det som finns inuti. Men så råkar man komma åt och den faller av och det svider och gör ont. Man får börja om från början och det kanske tar lite längre tid.

Jag befinner mig fortfarande där. Med mina små sår som behöver läka och ta tid. Och är man som jag med alla känslor som ligger utanpå så blir man extra känslig med en massa sår. Jag blir ledsen och skör och är man inte där själv kanske det är svårt att förstå varför vissa saker blir så stora för mig och måste göra så ont. Vill inte vara besvärlig och svår men som det varit och ibland fortfarande är kanske det bara måste vara så. Det är inte så mycket som krävs för att det ska vara enkelt och lätt,  men jag behöver hans hjälp för att det ska bli på bästa sätt. 

Och trots att jag är ledsen och vissa saker gör ont... eller kanske mera pga att det är så... saknar jag min älskade extra mycket idag. Jag behöver få förklara, bli lyssnad på och jag hoppas på att bli förstådd. 

Jag önskar att jag inte var en sån känslomänniska med känslorna utanpå. Men kanske det är just därför som jag är den jag är. Jag behöver kanske bara få läka alla mina sår...