Last winter

Bilderna är ungefär ett år gamla. Jag kommer ihåg att jag var väldigt lycklig då. Nyförälskad och liksom trippade runt en bit ovanför marken. Svävade runt i det blå och allt var tuggumirosa och fluffigt.

Idag är det exakt ett år sen jag först kom i kontakt med de där känslorna men inte riktigt vågade tro. Det var så komplicerat och inget jag egentligen ville ge mig in i. Men det gick liksom inte att stå emot. Och jag förstod nog inte riktig då vilken resa jag skulle vara tvungen att gå igenom för att till slut stå där jag står idag. Jag är fortfarande orolig ibland och fortfarande rädd men försöker att lita på de ord jag får sagda till mig. Att jag inte behöver oroa mig längre. Att allt är annorlunda nu. Men minnet av den där resan är fortfarande så färskt i minnet. All smärta, all sorg, all saknad och längtan jag har behövt genomlida.

Men idag står jag här. Ett år senare. Lika lycklig som på bilderna. Fortfarande liksom nyförälskad och glad att jag inte gav upp utan gav det tid och tålamod. Och i morgon ska jag äntligen få se honom igen och det finns inte ord för hur mycket jag längtar efter att få se honom kliva ut på flygplatsen efter en vecka borta på varmare breddgrader. Och det är jag som får möta honom. Min älskade fina pojkvän!