Att få saker att verka vara sånt de inte är

Ibland är det svårt att stöpa orden i samma form som känslorna. Då är det lätt att orden blir för stora eller för små. Kanske som i mitt inlägg igår så nej...det är ingen fara. Lite grus i maskineriet är ju liksom sånt som hör till. Varför skulle vi vara beskonade och alla som vet vad kärlek är vet också att det inte alltid är lätt. Och det är inte så mycket som behövs för att vara på rätt spår igen. Att han hämtar mig och kör mig till stallet trots att han är sjuk. Att han kysser bort mina tårar och får mig varm i bröstet igen. För någonstans där i all oro, bland alla tankar om sånt som är svårt så lyser det genom en glädje och en tro på det vi har. Och trots brist i vår kommunikation och min rädsla som grundar sig i mina gamla sår så känner jag av hela mitt hjärta att det här är värt att kämpa för. Trots att jag kanske ibland lyckas förvrida saker till sånt de inte är...