Och det där samtalet har jag haft med mig själv så många gånger för att hitta de rätta orden. Men jag har aldrig lyckats hitta den rätta ordningen och allt har blivit till en enda röra i mitt huvud. Så när han väl är hos mig för att lyssna vet jag inte i vilken ände jag ska börja och av förvirringen kommer tårarna. Men som alltid oroar jag mig i onödan för även om det ibland känns som att det är vår kommunikation som är svårast är det ändå efter våra samtal jag mår som bäst.
Han tar mitt ansikte i sina händer och säger det där jag så gärna vill höra och det är då jag förstår att det är dags att ta ner de där änglavingarna och åter låta de ta plats där de hör hemma. Jag behöver inte vara rädd. Och för första gången på länge kan jag verkligen känna den där tryggheten jag saknat så.
Det behöver inte vara så svårt. Jag måste bara våga. Och som han säger; "Du måste prata med mig så att jag förstår". Och jag vet att det inte bara gäller honom utan alla män. Kvinnor och män är olika och kvinnor är från VENUS och män är från MARS, det vet ju alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar