...jag och min kropp. Vi börjar komma överens igen. Den lyssnar på mig och jag kan lyssna på den. Den lever inte längre sitt egna liv och spelar mig inga spratt längre. Och det är en enormt härlig känsla att känna hur den börjar känna igen det den alltid varit gjord för. Att röra på sig. Det jag använt den till i alla år när jag instruerat. Träningen känns inte längre som något nödvändigt ont för att jaga ångest på flykt utan något som bara är fyllt med njutning.
Men yoga är nytt för mig och det händer något varje gång jag inte kan förklara men tårarna börjar rinna. Som att öppna upp en ventil och jag låter de bara fukta mina kinder och låter de mjuka övningarna ta kontroll över min kropp. En skön känsla. Att lämna över kontrollen helt till något jag inte riktigt förstår men som jag känner gör gott.
4 kommentarer:
Yoga är helt underbart. Har dock själv inte orkat träna, men borde..
Vet att det kan vara segt innan man tagit sig dit men när väl det är gjort är det så underbart skönt. Du är snart där :o)
Kram
Det finns tre olika stadier inom yoga, som alla hänger ihop med kroppslig och själslig/mental utrensning. Ett av stadierna är att kroppen avgiftar. En annan är att den rensar känslomässigt, för upp trauman och komplex (den psykologiska aspekten av komplex, inte den vi använder i dagligt tal) till ytan för att vi ska kunna bearbeta. Så, inget konstigt med tårar.
Ja jag har väö förstått att det är nåt sånt :o)
Tack o kram
Skicka en kommentar