Men jag är ändå nöjd för det finns inget annat att klaga på än vädret just nu så därför är det inget stort problem. Det finns ju gummistövlar. Jag njuter av varje dag jag numera vaknar och känner som jag gör. En sån befriande känsla att äntligen kunna se klart. Att inte bära en sten i bröstet eller känna ångesten som krampaktigt sliter och drar i en. Jag uppskattar varenda timme jag mår bra och kan knappt tro att jag tagit mig ända hit till slut. Hur förklara man den känslan för någon som aldrig varit i det där hålet? Hur får man någon att förstå att de borde uppskatta varenda dag de mår bra? Och på något sätt är jag tacksam att jag vet skillnaden. Att jag varit så djupt nere man bara kan komma så att jag har vett att njuta av de små nyanserna. Det behövs inga stordåd eller överväldigande händelse för att jag ska känna lycka just nu. Att bara få vakna utan att känna oro över om jag ska överleva dagen är gott nog. Numera vaknar jag och vet att dagen kommer att bli bra och det krävs inte mycket alls. Just nu vill jag bara ha tillbaka snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar