Morgonruffsig

När jag minst anar det men kanske som mest behöver det. Oväntat men så välkommet. Jag är morgonruffsig och har en genomskinlig klänning som visar underkläderna för vem ser mig ensam hemma. Kanske var det meningen och han håller om mig hårt bakifrån och borrar in sin näsa i min hals. Kramar bort allt mitt försvar. Tända ljus och nygjort kaffe. Så självklart men så ovanligt. Och det är så jag önskar att det alltid var. Hela jag doftar honom när han gått. Hans doft dröjer sig kvar precis som den varma känslan i mitt bröst. Ibland krävs inte mer än så. Ett oväntat besök och jag kan åter känna lugnet när hans ord säger att det är precis det jag ska göra.

Önskar alla dagar kunde börja så här...