Inte mer än så

Den bästa känslan av de alla. Den där att det krävs så lite. Att det räcker att åter få sitta brevid i bilen med kaffe i termos och hans hand som smyger in under min kjol. Att få lägga handen bakom hans nacke och bara få se på honom så där i smyg. Då han är som finast. Som alltid. Som då när allt kändes så mycket lättare fast det egentligen inte var det. Och den där känslan av att det inte krävs mer än så för att bli varm i bröstet och känna att det är så här det ska vara.

Och åter är jag på ett ställe jag varit på så ofta förut. Där allt ser likadant ut och maten är densamma. Där rummen har samma sängar och allt är sig likt. Där det en gång började och jag inte visste om eller när det skulle ta slut. Men han är här nu och knyter upp mina skor. Lägger sitt huvud på mitt bröst och jag drar in hans doft som jag älskar så. Som jag älskat så länge nu och aldrig kommer sluta att älska. Och om jag blundar så är allt precis som då när allt kändes så mycket lättare fast det egentligen inte var det. Men igår eller i morgon spelar ingen roll just nu. Jag är där jag vill vara. På det där stället jag väntat så länge på att få vara och där vill jag stanna nu.

Just nu spelar inget annat någon roll...