Det spelar liksom ingen roll vad klockan är eller vad jag har hunnit med att göra. Innan dagens första kopp kaffe räknas ingenting. Jag hoppade bara i myskläderna, gömde mig under den pälsbeklädda vinterkappan och den största toppluva jag kunde hitta och följde med Azita till arbetsförmedlingen. Idag var det nämligen hennes tur att ta steget ut i den kyliga arbetslösheten efter ett par år som butiksägare. Vet precis vilka ångestblandade känslor hon tampas med men jag vet att hon precis som jag snart löser det där med ett nytt jobb. Ja... jag har fortfarande hopp om att jag snart slipper befinna mig "mellan två jobb" som det heter för mig. INTE arbetslös.
Väl hemma igen får jag äntligen klunka i mig dagens första kopp och nu är jag liksom redo för att ta tag i den här dagen. Och jag har BESTÄMT mig för att INTE låta soffan och datorn hålla mig i sitt järngrepp utan jag ska slå mig fri och göra lite nytta.
Återkommer senare om dessa storslagna planer slog väl ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar