Jag längtar till sommaren. Varma vindar som smeker solbränd hud. Att kunna ligga i gräset och se upp på molnen som seglar förbi på en klarblå himmel. Inte för att jag inte tycker om vintern eller att jag inte njuter av det fina i kylan och mörkret. Jag är väl bara lite som Magnus Uggla som alltid längtar till att vara någon annanstans än där jag är. Alltid rastlös och med spring i benen. Men jag är glad att jag inte längre behöver känna den där längtan som bara gör ont. Den där som sitter i hjärtat och nästan sliter det i bitar. Den slipper jag numera.
Vi skulle egentligen sova ihop i natt också men eftersom jag vet att det inte dröjer så där fruktansvärt länge längre mellan gångerna vi ses så gör det inget om vi är isär. Istället spelar vi yatzy på telefonerna och då känns han ändå nära på nåt sätt. Jag längtar efter honom även de korta stunderna när vi inte ses men den längtan gör inte längre ont utan värmer mera gott.
Jag längtar framåt. Till att jag har fått ett jobb jag vill ha. Jag längtar efter att få se resultatet efter de här tio veckorna jag nu ska ge en chans. Och jag längtar efter lite förändring runt älsklingen och mig. Mindre jobb för honom och mera tid för oss.
Jag har det bra just nu, men jag längtar ändå framåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar