Börja om

Årets sista dag och jag borde har varit där med honom.
Istället sitter jag på ett tåg med ett tungt hjärta och en ångest som gnager.
Är på väg till en annan stad för att fira den dagen jag borde vara med min älskling .
Men ingenting blev som jag hade tänkt.
Efter den där kvällen när orden och tårarna forsade ur mig skulle vi ju liksom börja om.
Det skulle ju bli bättre. Han lovade ju det...

Jag står i en dusch som inte är min och tvättar mitt hår.

Och så dyker han upp i mina tankar..

Målar mina läppar med glans men ögonen har tappat sin. 

Och så tänker jag på den där kvällen...

Sätter på mig den där klänningen jag sparat i över ett år till ett speciellt tillfälle med honom som aldrig blev av.

Och så tänker jag på den där lögnen som var liten men som ändå gjorde så ont...

Äter den där skaldjurssoppan och rosastekt lamm.

Tänker fortfarande på honom...

Börja sakna nu...

Sippar på det röda vinet och skålar i champagne.

Och så ser jag framför mig hur jag låter den där örfilen träffa hans kind...

Mina röda naglar trummar på vitt porslin.

Och jag känner klumpen i magen igen. Vad gör han nu?

Folk börjar bli högljudda och lite för glada och jag vill bara bort.

Jag saknar honom mera nu...

Klockan slår tolv och vi har inte hörts på flera timmar.
Jag står på ett tak och tittar ut över ett Stockholm dränkt i fyrverkeri. Skålar och ler.

Man han fattas mig. Så det gör ont...

Kvart över tolv piper det i min mobil och hans enda ord är...

Gott nytt år!

Årets första dag och jag vaknar utan honom vid min sida.

Jag saknar honom så och allt känns så dumt.

Men det gjorde för ont. Det blev för mycket och... ja jag slog.

Jag förlåter honom och han förlåter mig.

Så är det med det.

Nu börjar vi om...