Att komma i fas igen

Det spelar ingen roll att det snart gått två år. Tillfällena då han kommer hem till mig är alltid lite speciella för mig så jag duschar, smörjer in mig med mjuk lotion och sätter några droppar av favoritparfymen över bysten. Han ska komma sent på kvällen efter mötet på jobbet men jag väntar ändå med kaffet klart när han väl dyker upp. Han är på bra humör och busar med hunden innan han kommer och sätter sig i soffan hos mig. Jag myser av att få ha honom nära och precis som förr ligger jag med huvudet på hans bröst, min hand smekandes över hans mage och ner över hans nakna ben. Han tar alltid av sig byxorna på kvällen för han blir för varm. Inte mig emot. Inte alls. Och precis som förr ligger vi där tätt intill och skrattar åt nån tramsig tv-serie. Precis som vi alltid gjorde på de där hotellrummen i början av vår förälskelse. 

Han är trött efter en lång dag och vi kryper i säng. Jag själv är inte så trött då jag vänt på dygnen så vi bestämmer att jag ska läsa en stund. Han vänder ryggen till och talar om vad han gärna vill jag ska göra när jag läst klart. Hur ska jag kunna läsa då? Kan inte koncentrera mig på en enda rad så jag lägger ifrån mig boken och släcker lampan. Kryper tätt intill honom. Får honom att förstå vad jag vill och han besvara direkt min önskan. 

Så nära. Först sakta och mjukt men vi är dåliga på det där med sakta och mjukt och snart är det precis som vi alltid har det. Hett, passionerat och så där som bara vi kan ha det. Så där som jag ofta ser oss i bilderna i mitt huvud när jag saknar honom som mest. Men nu är det bara vi. Och jag behöver inte fundera eller undra längre utan jag känner det i hela min kropp. 

Ibland behövs de där stunderna för att komma i fas igen...