Vi har knappt träffats sen innan jul. Nyår tillbringades ju på varsitt håll och jag har velat att vi skulle prata ut ordentligt innan vi sågs igen men det har inte funnits tid där vi kunnat varit själva. Men jag har längtat på håll. Saknat hans famn och framför allt nu när jag haft det jobbigt. Så jag lägger stoltheten åt sidan lite och låter det där samtalet få vänta. Och det känns så skönt att få vara i hans närhet igen. Mysa med honom och pojkarna.
Och det är väl lite så det ska vara. Det kommer jobbiga stunder. Det finns inga lyckliga slut för det är hela tiden en resa där man ibland stöter på problem. Men så länge jag känner att det är vid hans sida jag vill vara och att vi kan lägga de där små problemen åt sidan ibland för att bara få vara tillsammans, då vet jag att det är värt att det skaver ibland.
Jag kryper upp i hans famn, lägger armen om hans underbara kropp och njuter av att hans händer masserar min nacke. Borrar in min näsa i hans skäggiga kind, drar in den där doften som gör mig alldeles berusad och jag blir så där varm i kroppen som bara han gör mig. Jag har saknat honom så och äntligen får jag somna igen med honom tryckt mot min kropp och hans arm tryggt vilande runt min midja. Just då finns inget annat och jag tänker att oavsett vad som händer runtomkring mig har jag alltid hans trygga famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar