Vem är spöket?

Jag är som sagt stolt över att vara den där coola tjejen som inte har problem med att visa mig osminkad och gå på stan i både mysbyxor och med håret på skaft. Även om jag trivs bäst i höga klackar och att få känna mig fin och gå på stan utan att skrämma halvt ihjäl folk. Men lika väl kan jag vara världens sunkigaste och låta det gå dagar utan att ens vara i närheten av en dusch. Till min älsklings oventande lycka däremot är jag fortfarande i det stadiet att inför honom vill jag alltid vara lite extra fin. Se så där omedvetet fräsch ut och gärna dofta lite extra av min favoritdoft som jag vet sätter sig lite extra i hans näsborrar och gärna dröjer sig kvar långt efter att jag lämnat. Även om jag numera både kissar med öppen dörr och kan släppa en fis dock med ett efterföljt fnittrande så vill jag som sagt fortfarande att han får se den lite finare sidan av mig. Givetvis ser han mig ofta både osminkad och med håret på skaft men över lag försöker jag hålla det till mer sällan.

Jag bryr mig som sagt inte och min älskling är såklart den enda killen jag verkligen vill ska se mig och tycka jag är världens snyggaste. Givetvis är det en bonus om någon annan karlslok tycker jag är en pingla, konstigt vore annars. Därför stör det mig faktiskt lite att varenda gång jag möter min nya snygga granne ser jag ut som ett jävla spöke. Han lyckas alltid dyka upp när jag smyger ut med hunden antingen precis nyvaken med påsarna Allan under ögonen och kläderna är något jag ryckt åt mig överst i tvättkorgen eller när jag har tidernas värsta "fuldag". Som sagt... det är bra länge sen han var någon jag ville vara extra snygg för men det hade ju liksom inte gjort ont om han såg mig och tänkte.... "Fan den där bruden är ju en heting. Synd jag sumpade bort henne" Nu tänker han nog mer... "Jisses har jag varit nära det där spöket"

Jaja... sånt är livet och som tur är vet jag ju att jag ALLTID är AWSOME för min älskling!