Trots alla tårar, trots all smärta och alla de obesvarade frågorna så övergav det aldrig mig helt. Hoppet. För det är ju så det är. Det sista som överger människan är hoppet. Även om jag egentligen efter alla turer borde vända ryggen, glömma och gå. Men något inom mig ville inte riktigt ge upp. Och när jag ser hans tandborste brevid min igen tänker jag att det är så enkelt så varför göra det svårt. Förnuftet säger svårt men hjärtat säger lätt. Men jag kan inte hela tiden låta hjärtat tala. Jag har känt alldeles för mycket smärta för det och såren finns fortfarande kvar. Men kanske svaren på min frågor kan få det att läka en del. Kanske det bara är så att vägen fram till målet måste vara så här. Krokig och svår.
Hoppet finns kvar men ännu inga svar och det får ta sin tid. Och för mig är ingenting självklart än. Förnuftet säger svårt men hjärtat säger lätt...
6 kommentarer:
Oj då?! Har ni hittat tillbaka igen??
Ja... eller han hittade tillbaka till mig kanske man ska säga =)
Kram
Ska han vara offentlig med dig nu? Ska du få träffa hans barn?
Utan att gå in på några detaljer för jag vill inte hänga ut någon... men ett enkelt svar på den frågan är... ja!!
Och du "Lisa"... du vet att jag kan se ditt IP-nummer va =)
Lämna en kommentar på min blogg då så är vi kvitt :-)
Skicka en kommentar