Min tur

Har väntat länge på att det ska bli min tur. Känns som det senaste året bara bestått av motgångar och sårade känslor. Men jag har ju alltid varit övertygad om att allt har en mening eller att saker och ting man går igenom är en slags prövning. Fast hur mycket ska en människa behöva stå ut med? Men det vänder alltid. Efter regn kommer solsken och allt det där ni vet. Jag vet inte om solskenet är på väg riktigt ännu men det känns åtminstone som att det håller på att spricka upp lite.

Igår fick jag ett samtal som gav mig väldigt mycket hopp. Intervjun jag var på för två veckor sen har gett skörd. Tydligen gjorde jag väldigt bra ifrån mig och nu vill de träffa mig igen. Jag förstod av samtalet att de vill träffa mig för de troligtvis vill ge mig jobbet men vill förhandla om lönen som jag tydligen har begärt lite mycket av. Och jag är beredd att sänka mina krav. Jobbet är ett butikschefsjobb för två skobutiker och jag vill ju inte ha mindre än det sista butikschefsjobb jag hade som bara var för en butik. Men det är inte avgörande. Jag behöver ett jobb och har inte råd att vara kräsen.

Så kanske det är min tur nu trots allt...