Guldkorn, småsten och pärlor

Tusentals musklick och jag hoppades på att finna räddningen. En anledning att glömma och något annat att hålla fokus på. Letar efter guldkorn men finner bara smutsig småsten. Men så visar sig en oslipad diamant från norr och jag låter mig dras med. Men håller lagom distans för jag vet att det där egentligen är fel Så fruktansvärt fel men just då vet jag ingen annan hjälp.

Jag hade ett vackert pärlband av fina minnen som jag höll nära hjärtat och väldigt kärt. Men så föll det isär och pärlorna försvann. Men så plötsligt finns de där igen. De har mist sin glans men fortfarande lika vackra. Jag vet att om man polera på ytan finns det fina där. Men tråden är så skör. En tråd av förtroende som är förstörd så kommer den att hålla igen? Vill så gärna plocka upp de där pärlorna. Trä de på tråden och hålla nära hjärtat igen. Men jag vet inte om jag vågar...

De ligger där vid mina fötter och pockar på att få bli upplockade och använda igen. Ropar mitt namn och säger de vill bli mina igen. Jag tar de i min hand. Petar runt på de i min handflata. Vänder och snurrar på de. Men jag vågar inte trä de på tråden igen. Inte än. Håller kvar de i min hand och håller de hårt. De får vila där ett tag..

Så kantstötta men ändå så vackra...