Att leva livet

Så mycket att glädjas åt och ibland är det så små saker som gör skillnad. Igår var sista kursen på Friskis värdutbildning och nu har jag ett fint diplom och ett intyg på att jag är en i den stora Friskisfamiljen. Och det var så innerligt härligt de där dagarna med massa människor som brinner för samma sak som jag. För träningen och andra människor. Det slår mig varje gång jag kliver in genom de där dörrarna, hur bra jag mår av att vara där bland allt folk och i rörelseglädjen. Och jag längtar så efter att få köra min första klass men det är några månader till så till dess får jag nöja mig med att vara en av deltagarna men det gör mig ingenting.

På måndag åker jag till Stockholm för möte med arbetsgivaren jag förhoppningsvis får jobb hos. Troligtvis är det bara en löneförhandling men jag vågar inte riktigt ännu ropa "Hej". Men blir det jobb, vilket jag håller tummar och tår för, så kommer jag inte att börja förrän i augusti. Det innebär att jag har hela sommaren till att bara mysa och göra sånt jag mår bra av. Mycket träning kommer det att bli. Mycket häng på uteserveringar med goda alkoholfria drinkar och bara titta på folk. Mycket tid med vännerna och så hoppas jag ju givetvis på tid med... honom. Men jag tar en dag i taget. Försiktiga steg framåt.

I vilket fall känner jag att livet måste börja levas nu. Det känns som att ett helt år har försvunnit i en enda stor väntan och jag hoppas den är över nu. På alla sätt. Ingen mer väntan på jobb. Ingen mer väntan på ett bättre mående och ingen mer väntan på att få tid med den jag allra helst vill vara med. Jag vill börja leva livet på riktigt nu.