Det är skillnad på att vara ifrån varandra och att "vara ifrån varandra". Så länge jag känner att han finns mig nära, inte längre bort än ett samtal eller sms, då har jag inga problem med att det går många dagar eller en hel vecka och vi inte ses. Jag tycker om att längta efter honom. Gillar känslan av att återförenas efter flera dagars saknad. Jag har ingen brådska alls med sånt där som att flytta ihop eller tillbringa all ledig tid ihop. Men det krävs att jag känner mig trygg. Att veta att han tänker på mig, att han också saknar men framför allt att han visar det. Då är hans frånvaro helt okej. För jobbet, för hans barn eller andra åtagande som den där livsviktiga golfen tex. Men det är helt okej. Bara jag vet att han alltid kommer tillbaka till mig. Och det är nog dit jag är på väg just nu. Jag vågar slappna av och litar på känslan.
Så svik mig inte igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar